Att öka eller att minska storleken på centripetalkraften?
Denna intressanta svängande kraft som gör att vi svänger när vi åker skidor.
Jag har inte skrivit på ett tag, varit borta hela helgen och nu är mitt huvud fullt av mosade tankar om skidåkning. Har börjat skolbänken och steg 4, det känns roligt, kul och jag kan inte längre åka skidor. Inget är längre svart eller vitt om skidåkning – allt är en gråzon och det finns ingen sanning. Sanningen ska jag skapa själv som skidlärare. På denna nivå handlar skidåkning om extremt små fina rörelser som inte påverkar något eller påverkar allt, om man kan fixa dem vill säga. Teorin säger en sak och mina kroppsdelar en annan. Det är krafter som vill dra en hit och dit och ingenstans alls.
Att skidåkning kan skapa så mycket känslor. Ena stunden total eufori och nästa totala bedrövelsen. I måndags ville jag ta av mig skidorna och gå ner för backen, höll på att kasta in handduken vid lunchtid igår, gråten var nog inte långt borta. Önskade att jag var en vanlig skidåkande turist lycklig och ovetande om vilken greiska skidåkning kan vara. Några timmar senare hade någon liten polett trillat på plats och det var skoj igen. Imorgon fredag puckel och offpist, ser fram emot det.
Vi var i Klövsjö och skidlärar SM i helgen. Sov 100 personer i en gympasal, trångt som packade sillar. Som när man var på fotbollscup i sina ungdomsår long days ago. Mycket mysigt och obekvämt. Slapp i alla fall luftmadrass. Tyvärr bara 3 duschar på ungefär 50 tjejer, och 2 toaletter där pappret tog slut första kvällen. Det var solsken och glassigt hela lördagen, agerade åskådare och hejaklack åt alla tävlande. Sen var det bankett, trerätters och röj på kvällen.
Jag åkte med två finlandssvenska pojkar förra veckan. De goaste jag åkt med på länge, kanske ever, ville inte lämna tillbaka dem till föräldrarna. Underbar mumintroll dialekt, kan man avla fram barn med sån? Den minste var 3 och ett halvt år, första dagen ville han inte riktigt ploga. Men han pekade upp mot de röda backarna och frågade helt självklart på muminspråket:
- Men varföör åker vi int där uppä?
- Jo Mattias det kan vi göra men då måste vi öva lite på att bromsa först.
- Jaa men då göör vi deet.
- Mattias skulle vi försöka att göra en plog?
- Ja men jag orkar ju int.
Mattias kom sig sedan och gjorde sista dagen skärande svängar i röd backe och allt var lätt som en plätt, när vi skulle åka i skogen frågade jag om han trodde att det fanns några djur där, björnar kanske? Men då tyckte Mattias att jag var riktigt dum och var tvungen att klargöra hur det kan gå till för mig:
- Björnen kan ta sin tass på ditt ansiktä, vill du dää?
Vaknade tio i sex imorse, solen sken och min rullgardin är vit. Ätit frukost nu, kiwi och dinkelbröd. Idag blir det banåkning hela dagen.
Ha en lovely dag.
Jag har inte skrivit på ett tag, varit borta hela helgen och nu är mitt huvud fullt av mosade tankar om skidåkning. Har börjat skolbänken och steg 4, det känns roligt, kul och jag kan inte längre åka skidor. Inget är längre svart eller vitt om skidåkning – allt är en gråzon och det finns ingen sanning. Sanningen ska jag skapa själv som skidlärare. På denna nivå handlar skidåkning om extremt små fina rörelser som inte påverkar något eller påverkar allt, om man kan fixa dem vill säga. Teorin säger en sak och mina kroppsdelar en annan. Det är krafter som vill dra en hit och dit och ingenstans alls.
Att skidåkning kan skapa så mycket känslor. Ena stunden total eufori och nästa totala bedrövelsen. I måndags ville jag ta av mig skidorna och gå ner för backen, höll på att kasta in handduken vid lunchtid igår, gråten var nog inte långt borta. Önskade att jag var en vanlig skidåkande turist lycklig och ovetande om vilken greiska skidåkning kan vara. Några timmar senare hade någon liten polett trillat på plats och det var skoj igen. Imorgon fredag puckel och offpist, ser fram emot det.
Vi var i Klövsjö och skidlärar SM i helgen. Sov 100 personer i en gympasal, trångt som packade sillar. Som när man var på fotbollscup i sina ungdomsår long days ago. Mycket mysigt och obekvämt. Slapp i alla fall luftmadrass. Tyvärr bara 3 duschar på ungefär 50 tjejer, och 2 toaletter där pappret tog slut första kvällen. Det var solsken och glassigt hela lördagen, agerade åskådare och hejaklack åt alla tävlande. Sen var det bankett, trerätters och röj på kvällen.
Jag åkte med två finlandssvenska pojkar förra veckan. De goaste jag åkt med på länge, kanske ever, ville inte lämna tillbaka dem till föräldrarna. Underbar mumintroll dialekt, kan man avla fram barn med sån? Den minste var 3 och ett halvt år, första dagen ville han inte riktigt ploga. Men han pekade upp mot de röda backarna och frågade helt självklart på muminspråket:
- Men varföör åker vi int där uppä?
- Jo Mattias det kan vi göra men då måste vi öva lite på att bromsa först.
- Jaa men då göör vi deet.
- Mattias skulle vi försöka att göra en plog?
- Ja men jag orkar ju int.
Mattias kom sig sedan och gjorde sista dagen skärande svängar i röd backe och allt var lätt som en plätt, när vi skulle åka i skogen frågade jag om han trodde att det fanns några djur där, björnar kanske? Men då tyckte Mattias att jag var riktigt dum och var tvungen att klargöra hur det kan gå till för mig:
- Björnen kan ta sin tass på ditt ansiktä, vill du dää?
Vaknade tio i sex imorse, solen sken och min rullgardin är vit. Ätit frukost nu, kiwi och dinkelbröd. Idag blir det banåkning hela dagen.
Ha en lovely dag.
Kommentarer
Trackback
