Punktering I hate

Ja första punkan på räsercykeln. Tyckte det var lite konstigt när bromsarna närstan inte tog och att ringklockan plingade lite av sig själv, när jag skulle pumpa och det liksom inte hände något kom en utbytesstuden och konstaterade broken. Jag ville just då bara ropa på pappa. 
Men det fanns ingen händig man i närheten och jag ångrade bittert att jag inte var aktivare de där tekninklektionerna när vi tjejer fick öva på att fixa cykelhjulsproblem. För ett elakt litet hål i hjulet och 150 kronor fattigare. Den kostnaden fanns inte riktigt med i beräkningarna då jag redan spräckt veckans budget med liiite för mycket. Har nämligen köpt ett par nya löparskor. Inte riktigt okej på studentlönen, men jag är väldigt glad för dem. Det får bli kikärtor och morötter resten av månaden för jag tror att jag kommer flyga fram i dem. Fast än sålänge går jag bara runt i dem inne, vill nästan inte ta ut dem. Som en leksak man var väldigt rädd om när man var liten. Jag hade en docka som hette Margareta (vem döpte henne?) som hade lockar i håret och jag vågade aldrig borsta det för jag var rädd att lockarna skulle försvinna. Vill liksom skjuta upp att ta bort den där magiska nya känslan.

 

Imorgon ska jag jobba på brunchen på nationen, äta massor och sen åka buss till en klasskompis och baka kanelbullar.

 

Ikväll blir det fredagsmys med bok om brottsoffer och äta plommon. Så går det till här i studentlivsdekansstaden Lund. Inte för alla, men jag mååste läsa mig framåt lite för att verkligen vara ledig när jag går på semester nästa vecka. Det blir lätt när grannen har någon slags försfest tävling á la skrika något högst och spela töntig tecno musik. Jag trodde han var städad som skriver sitt ex jobb och söker jobb i saudi arabien och kanske hade festat av sig efter 5 år maskinteknik på lth.

 



Kärlek är när tråkiga saker blir roliga, som att lösa korsord ihop.

Kärlek är att ligga på en säng och glömma bort att vara hungrig.

Kärlek är pussar som kan upprepas om och om igen. Utan att bli urtvättade.






Mina nya underbaringar. Retro och sömlösa. Och nästan viktlösa. Och om jag hade haft en ipod kunde jag lagt någon liten mannick i sulan så hade den talat om hur snabbt, eventuellt långsamt jag spran.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Här kommer en hälsning från en som minns Margareta.

Jag vet också vem som döpte henne, det var inte jag!

2009-10-02 @ 21:08:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0