tvptusenelfa
Hej: ja jag är dålig på att skriva här. Men idag behöver jag skriva lite.
Men i alla fall så gick ett år igen. Och jag slås av att tiden går och jag är inte sådär ung-ung längre. Det slog mig precis just precis när jag lyssnar på en mycket fin håkan låt och tänker på när jag låg med den i öronen (mp3 jensofsweden – den var häftigast då) på ett skumpigt och jobbigt nattåg på väg från en lite småvild och väldigt rolig vecka åre. Ungdomens dagar har stilla passerat tror jag bestämt. De gled iväg mycket diskret utan att jag riktigt hann blinka eller fundera. En rekommendation till livet är pausknappar. Till nästa liv hoppas jag att de har uppfunnits.
Vart tog spänningen i livet vägen?
Jag som ville ha stabilitet, och veta var man hörde hemma, vilken säng som var min och vad man höll på med saknar nu det där, det där ovissa på något sätt. Alltså visst gillar jag det jag gör nu, väldigt mycket också. Men ibland tänker man på allt som varit , suktar lite, undrar och begrundar valen. Tänker att vägar tillbaks ju inte finns. Men ja jag vet hur kalla stortår kan bli.
Kanske är jag lite grubblande idag för att jag idag hetsskriver en uppsats som egentligen ska vara stor och maffig och bra men som inte kommer att bli stor och maffig och verkligen inte så bra som jag hade viljat och att jag saknar sälenlandet och skidåkning störande mycket idag. Det är lätt att längta bort och så ni vet. Men också för att jag uppe i vildmarken där jag varit och åkt skidor en vecka fick sånna där underbara, sköna kickar och wowkänslor av att åka skidor.
För jag valde ju att åka nysnöad snö istället för att skriva uppsats och sitter därför här idag med ganska mycket kvar att skriva och stånka över…. Också för att jag är lite trött på att alltid ha tankarna på skola i huvudet, tillockmed årets rödaste dagar. Så detta är kanske ett sätt att stånka och stöna lite. . Livet är en strävan som min farmor sa i telefonen idag.
