pleaselouise

Idag har varit en ganska dålig dag. Jag har tappat min gråa halsduk och höll på att åka fast i en biljettkontroll på tåget från malmö, men jag lyckades spela oskyldig och tågmannen var snäll. Jag får skärpa mig, kan inte hålla på och utmana kriminaliteten på det där sättet.

Men dåliga dagar får man vara glad för små saker. Som att jag fått ett par headset till mobilen av snälla Britta i korridoren. Som att bästa fröken Ling skrev att hon sökt utbytestermin i Köpenhamn nästa år. Köpenhamn är bara ett tåg och en bro bort. Det är väldigt mycket närmare än Oslo. Även om det inte blir så, så är det härligt att tänka att hon skulle kunna vara ganska nära.

Också har jag fått mail från Amy och Ella i Frankrike. Saknar dem fortfarande ibland. EllaBellaPetronella underbar som få. Amy med chokladögon och envishet till tusen. Och Sören med myror i rumpan och bus i blicken.

 

                              

Jag har storstädat hela rummet. Toalettringar är inget trevligt fenomen, inget man egentligen pratar om så jag ska inte göra det, men jag har klorinat min. Det känns vuxet.

 

Jag har ett plåster i ena armvecket, har lämnat tre rör med blod hos doktorn som hon ska titta på och se om hon kan hitta en anledning till varför mina fötter och fingrar somnar och sticker.

 

Och jag har ett rött hjärta svävandes i fönstret. Ett likadant som jag hade i Sälen. Men det sprack när jag skulle städa och åka hem. Det hjärtat sprack och gick i yttepyttebitar samtidigt som någon flyttade in i mitt riktiga hjärta.

 

Vi hade pepparkaksmyspys och glögg och och julsånger och julmat i korridoren. Pepparkaksdeg är farligt gott. Det var himla gott och himla mysigt alltihop. Man blev sådär riktigt mätt som man bara blir på julmat. Jag bor i en korridor med väldigt trevliga och roliga tjejer och killar. Idag blir det äpplepaj med falläpplen från Götene och fortsättning på jultemat med tomten är far till alla barnen.

 

                                  
                                 
                                 
                                 
                                  
                                 
                                  

 

Det finns en grupp på 4 tjejer som åker skidor i färgglada kläder och kallar sig Generation flinga. De har spelat in en skidfilm som heter Catch me if you can. Den är grym. Den ger mig rysningar av glädje och den får mig att le. Jag skulle vilja åka skidor som dem, jag skulle vilja åka puder så. Och jag skulle vilja hoppa utför kilppor.
De åker skidor på stora berg och i skogar med snö som sprutar upp i ansiktet. De åker världen över för att leta efter den bästa av snö, och de får betalt. Det är inte bara guld och gröna skogar (vita), det är risker, det är skador ganska otrevliga, många dagar att resa och det är inte alltid lätt att hitta eller vänta in den bästa av snö.

Men, sen är dem där, de där 5 svängarna då allt liksom flyter, flyger, svävar.

 
Det är en dröm. En dröm uppe bland molnen, inget jag siktar på eller strävar efter men en fantasi, en skön fantasi att glida in i när alla akademiska ord står en upp i halsen. Vackra drömmar där allt är bara vitt, bergen stora och hjärtat lätt.

 

 

 

 

Oj vad jag skriver för sällan.

 

Transkribera, roligare kan man ha. Så att säga. Enda roliga är namnet, låter som transibiriska järnvägen. Undrar om det finns några likheter där, typ den tar aldrig slut. Det är tur att det regnar i sälen för annars hade jag kanske rymt.

 

Det har varit mycket åkatåg det senaste, men jag gillar det, för mig är tåg bra, oftast är man på väg någonstans man tycker om att vara. Fast ibland är det ju jobbigt att åka därifrån, förstås. Jag har varit hemma hos familjen och varit lycklig. Träffat vännerna i deras fina lägenheter och hälsat på farmor. Vi tände en brasa och åt sockerkaka med hallon i. Farmor hade inte tänt brasan sen farfar fanns. Det är snart ett år sedan han gick iväg och det var alltid han som tände brasan.

 

Det är inte långt till jul.(jag gör jippiglädjeskutt  när jag tänker på det) Vi har julpyntat lite i köket och på fredag blir det pyssel med pepparkakor, kristyra, nektariner med nejlikor, glögg och russin och risgrynsgröt på korv och vörtbröd.

 

 

Fick tipset om Tegan and Sara av en söt liten skånska. De är bra.

Jag har varit några dagar hos en rödhårig loverboy. Det gjorde världen lite vackrare. Nästan inte läst några böcker med konstiga ord alls utan bara varit, andats och haft det väldigt härligt. Tagit igen lite fredagsmys, lördagsmys och söndagsmys. Lagat mat, promenerat, kollat skidfilm och fått abstinens, ätit pepparkakor, kört bil på östgötska vischan, druckit te, spanat och bedömt färgglada skidoutfits. Också har vi pussats ganska mycket. Lagrat lite kärlek så man klarar en lång månad fram till jul.

 

Ett vackert ord, kanske ett av de vackraste. Sommarhimmelsblå. Försöker föreställa mig en sån blå himmel just nu.

Hejochhå.

Är nu vaccinerad och utom risk för den nya influensan. Måste erkänna att jag var lite orolig innan, hade blivit uppskrämd om att det var en monsterspruta med lång, tjock nål och att det var minst en deciliter som skulle sprutas in. Men hann knappt få syn på den så var det klart, jag vände bort huvudet och då passasde sköterskan på att köra in den och när jag vände tillbaka så var det färdigt. Kändes nästan inte, nästan störtlöjligt. Har lite ont i armen, som känslan av ett stort blått blåmärke, det går inte att sova på den. I övrigt bara inbillade biverkningar, går och väntar på att den där lilla fejk influensan ska infinna sig, känner efter och känner efter och garderar mig med att vara inne i mjukisar ifall den skulle komma akut, men än så länge är har jag inte identifierat några tecken. Får nog dedikera ett tack till min mamma för pålitligt immunförsvar.

Annars så regnar det, typ mest varje dag. Man längtar bort, hem, ut , iväg och nån annanstans.
Idag är det onsdag och typ bara 37 dagar kvar till jullov. Jag och Ellen drack glögg med russin i söndags, det kändes bra.

Nu ska jag sjunka ner i konsten att läsa statistik om brottslighet. Den är sjukt intressant, statistik kan lura så otroligt, om man tittar på hur antalet tex väskryckningar ökat på ett specifikt ställe kan statistiken säga 75% ökning men i själva verket rör det sig om att den ökat med 2 stycken, för det var inte så många från början.


Ha en braig dag!

Det är förargat grått och mörkt utanför fönstret och nästan likadant in my mind, har köpt en fin ljusslinga med röda hjärtan för att lysa upp lite. Alla löv ligger på marken, på gatan och gör det halt. Men för bara några dagar sedan så satt de på träden och man blev helt slagen av hur färgglad och vacker hösten faktiskt var. Det var gult överallt och man blev glad, en morgon tog jag med kameran och fotade det jag såg.

En morgon i Lund. 

Kullerstensgatorna med söta hus i olika färger.

Också huset med rosor på fasaden.

Riktiga röda rosor som blommar fast det är november.

Mjölkpaket ensamma på gatan.

En pappa och dotter i rosa hår, man skulle kunna fantisera om en prostituerad och hennes kund.