pleaselouise

Hej igen.

Sportlovsveckorna är här. Mycket danskar, fått mycket träning i detta dejliga språk, börjar bli bra på att svälja ner alla ord i halsen.

Mamma och pappa och Frida var här förra helgen. Underbart och härligt att träffa dem. Fick några dagar med skön åkning, hade lite skidskola med mamma, en bra och tacksam elev. Hon skrek när hon fick in känslan av att åka på räls. (Kanta skidorna). Pappa pumpade puder, det kan han. Lillasyster stannade sedan några dagar och sov på mitt golv, myspys.

Var med i parallellslalom tävling mot lag från Trysil. Var anmäld mot min vilja och jag åker inte bra när det står pinnar i vägen, så är det. Ont gör det också, för att köra bra ska man köra så nära portarna som möjligt. Det känns att knuffa till dem med överarmen. Kör man för rakt på dem kan det bli lite tokigt. Jag gränslade en port och smällde i den med knogen vilket resulterade i ett osmidigt finger och att en del av mina lånade skidor spårlöst försvann. Tänk att det ska vara så svårt att åka när det står saker i vägen.

Hade hemsk feberfrossa igår, frös som en gris under täcke, täcke och morgonrock. Hade konstiga feberdrömmar om branta backar och danska elever. Sen flög den iväg inatt, svettades floder och mår helt okej idag. Fast får nog bli en skidfri dag idag, hör mamma sjuksköterskans röst i bakhuvudet, fast solen skiner och snön glittrar. Bittert.

Alla hjärtans dagen idag, förra året fanns det chokladhjärtan i mitt skåp på jobbet, tror tyvärr inte att det finns det idag. Men måste kanske upp och kolla för säkerhets skull. Hoppas dock inte på för mycket.

Massa kärlek till er

Tro det eller inte men jag lånade häromkvällen Annelies längdskidor och drog ut i spåren. Jag har inte åkt sen den hemska skräckupplevelsen i frankrike när jag fick en utskällning av en pistör för att jag inte hade liftkort för längdspåren. Denna gången blev jag inte stoppad för kontroll av skoter så det kändes mycket bättre. Det var tillochmed riktigt roligt att åka. Ramlade noog bara en gång, fick lite bakvikt i en uppförsbacke. Som tur var så var det inte trafikstockning i spåren utan väldigt tomt så jag kunde lugnt komma undan utan upptäckt med min obefintliga teknik.

Så mycket lättare det var att köra 4 km här istället för 10 km på 2000 m höjd i alperna. Men härligt svettigt ändå, det blir nog fler gånger. Vad kostar ett par längdskidor?

Trysil, grymma ställe. Vi kom dit och det var vråålkallt, vi sprang från bilen in i värmestugan. Vi klädde på oss så vi omvandlades till ett gäng överviktiga på skidor.  Jag räknade att jag hade 8 lager plus ryggskydd under jackan, kändes väldigt smidigt och jag skämtade om att man inte skulle kunna svettas idag. Det fick jag ångra, väl uppe på toppen sken solen och det var nollgradigt, varma vindar och helt ljuvligt. Det fanns inte så mycket orörd lössnö kvar men blev en del grym offpist ändå, brant terräng som man verkligen saknar hemma i lindvallen. Så några vändor på berget och lite fotande senare hade svetten gått igenom flera av mina lager, vi bestämde oss för att svalka av oss lite och köra ner i dalen. Det svalkade, blev så kallt på vägen ner att jag och Hampus fick fina vita köldprickar på nästipparna. Den blev sedan lite oroväckande röd resten av kvällen, en frysskada undrar jag? Hårt liv det här. Men en totalt fantastisk dag som kanske är värd en röd rudolfnäsa resten av livet. 

Vi var på restaurang i tisdags, Rådhuset med uppstoppade mjukisdjur och horn på väggarna. Det var personalkväll borta på sälfjällstorget och gallerian. Efter lite väntan på sittplats fick vi till slut plats, 9 personer som inte hade bokat bord trodde ju vi det fanns plats till. Maten var kanon, Barbecueribbs och västerbottenpotatis. Jag undrar bara hur man ska äta revbenspjäll på ett civiliserat sätt, utan att se ut som en grottmänniska och göra slut på ett dussin servetter?  Jag kan inte. Det var väldigt trevligt en tisdagskväll.

Imorse var vi uppe en del av skidskolan för att köra upp en puckelpist. Vi sladdade runt och sprutade upp snö i högar så pucklar började ta form. Köra puckel är svårt, man ska skrapa, svälja och hålla andan. Köra upp på puckeln och ner på baksidan, inte runt den som en sväng som jag gärna vill. Och kötta på. Detta måste ut och övas.

I övrigt ligger det en trötthet som ett täcke över tillvaron just nu. Min säng lockar med en stark dragningskraft tidigt varje kväll. Jag skulle behöva en energiinjektion. Jag skulle behöva ett piller mot sirap i hjärnan.

På torsdag kommer familjen, det blir underbart.

Vi hade laddat och peppat för väggenoffpisten, jag, Hampus och Erik. Gått upp tidigt i hopp om lite skön åkning, men väl där blev det totalt platt fall. Liftarna stod stilla och det blåste häftstift. Besvikna var ordet, vi drog vidare till tandådalen och fick några sköna åk i skogen men det var en hemsk pina för ansiktet att vara ute så vi tog en choklad inne istället.

Hemma i vallen igen hade det börjat snöa rejält och vinden avstannat lagom till att jag skulle gå bort och jobba i snögrottan, en lekstuga inomhus för barn. När jag kom hem möttes jag av Hampus skadeglada leende och långa utläggningar om grym snöåkning och bästa eftermiddagen på hela vintern. Medans jag suttit i en lekstuga under mark och tittat på när barn byggde klossar med trötta föräldrar. Det kändes grymt orättvist. Grabbarna drog idag till trysil för åkning men jag hade tackat nej för att gå på personalaktivitet med Håkman, men när hon kom upp ur sängen på förmiddagen var hon inte alls sugen på det, ångrade då djupt att jag inte hängt med till trysil. Men som plåster på det blev dagen helt underbar ändå. Det har snöat minst 30 cm här så vi drog ut och åkte puder, helt obeskrivligt underbart. Snö upp till knäna, vi har pumpat så jag fortfarande känner gunget när jag sitter på min säng. Ramlade en del också, när skogen tätnade och huvud och ben inte var helt synkade kunde man plötsligt ligga med ett ben på varje sida om ett träd eller dyka med öppen mun ner i snön. Det sög grymt i benen men det var så kul att vi hoppade över lunchen, ville bara fortsätta och fortsätta. Man ler och glädjeropar. Det är dessa dagar som gör livet.

Musikaliska jag har spelat guitarhero på trummor för första gången, riktigt skoj men å svårt. Jag fick plocka fram mina trumtalanger från fjärde klass när jag spelade I'm a big big girl på 2 ackord utantill.

Denna vecka har jag åkt med en väldigt go liten kille i skidskolan, Jeff 7 år med bara en framtand. Det har varit en upplevelse, han var speciell. Han hade brutit benet i skidskolan förra året så han var extremt rädd för allt som lutade mer än 2 grader, han bromsade innan han börjat åka liksom. Så vi kom inte så långt på våra lektioner men vi hade skoj. Jeff hade en livlig fantasi, väl uppövade pratmuskler och väldigt stark vilja. Han hotade en dag med att gå nerför backen, fick ta fram lock och pock och lura ner honom. Men han slutade på topp och jag fick en liten present med reflexer det stod Louise på. Då glömmer man snabbt lektionen innan när man slitit med danskar med spagettiben.

Ska snart sova och drömma i vitt.

Hoppas ni mår bra alla kära.

Citronhonung är ingen hit. Min morgongröt smakar väldigt konstgjort.

Jag hade matlagardag igår, 5 matlådor fick jag ihop. Alaska Pollock i 2 av dem, bra fisk det, billig också. Avskydde den när jag var liten, pappa brukade säga att den levde där det var så kallt att strålen frös till is om man kissade ute. Precis som han lurade oss att corn flakes var gjorda av tillplattade köttbullar. Lättlurade, jag gick dock aldrig på det, bara Linus.

Det snöar. Inget rasp under skidorna. Jag är lycklig, obeskrivligt.

Kolla in vimmeltv på youtube, - Kom igen nu Britt-Marie, kör för faa-aan. Gör det.

Nu ska jag lägga upp maskor till en mössa jag redan repat upp 15 gånger. Mormor ringde och sa att hon hade ett mönster till en kofta hon tyckte att jag skulle sticka, får nog öva lite då.

Så har en till vecka passerat. Det var lite tråkigt att säga hejdå till mina tokiga kidz , jag kallade dem för brudarna X. De var inte så hajja på att åka med stavar, åkte med armarna  och stavarna rakt ut i luften, som x, så söta.

Hårfärgningen gick ganska smärtfritt, för min del. Fanny kom ur duschen och klagade över att det var gult sen blåste hon det och det blev kritvitt och sen skiftade det tydligen i gult igen. Så inte helt nöjd med andra ord. Men jag hade blivit förvånad om Fanny faktiskt varit nöjd med en gång.

Varit i Tandådalen och träffat Julia som var där med kompisar. Julia som har massiva problem med att frysa hade införskaffat en Hannibal Lecter mask för ansiktet. Bara ett litet hål för munnen hade hon, men hon frös inte. Verkade jätte käck, löser säkert stel-i-ansiktet-och-prata-i-slow-motion problemet men jag tror att mina elever skulle bli rädda för mig om jag hade på mig en sådan. Jag har dock köpt en turtleneck, en slags halsduk, nu är jag kär i den, så ljuvligt len och varm för hakan. Hur har jag klarat mig utan en sån?

Nu blir det hamburgare sen är det fest i 21an, födelsedagskalas, tror inte det är tårtkalas varianten, men man vet aldrig.  
      
                         

Jag har åkt snowboard. Jag tycker inte att det är kul. Jag är ett hopplöst fall. Jag lider av att känna mig så dålig, det retar mig. Sjukt onödig sport. Nyttigt att känna sig in i sina elevers situation. Lätt att stå och tjata om hur lätt det är när det känns som världens omöjligaste sak att svänga åt andra hållet. Kanske, kanske att jag ska testa igen.

Det ska snart färgas hår här i boendet. Fanny ska bli blondare blond, eller bleka sina "svarta" centimeter och jag ska bli lite brunare brun. Hoppas det går bättre än förra året, jag blev ryss-Olga-högul i håret och fick akutboka tid hos jättedyra sälenfrisören. Hon rättade till hobbyfärgar misstagen men gav en svidande känsla i plånboken.

Varit på nya upptåg med kidzen, idag blev vi ståendes i backen i 10 minuter för att lyssna till när skånska Nina berättade om en pjäs hon sett med Stefan och Krister. Det blir ibland lite invecklat när Nina berättar, hon brukar liksom tappa bort sig på vägen. Men det var bra att hon fick prata en stund för hon var nästintill gråtfärdig när vi åkte (tog oss ner) för röd isig backe. Hon tyckte att det var lite för mycket folk i backen så hon sa att vi borde skaffa en tiger från djurparken att skrämma bort dem med. Utmärkt idé. Sedan höll hon kvar mig när vi slutat lektionen och förklarade ingående handlingen i filmen Alvin och gänget, uppfattade att det handlade om tre ekorrar.

Var på morgonskidåkning i morse, övar på att rulla från kant till kant på två tennisbollar. Ganska skön känsla.

Snöade ungefär 0,5 mm idag, mest hånfullt.

Nu ska jag sova, det är bevisat att sömn stärker immunförsvaret så har fått order från chefer om att sova för att hålla oss friska. Hela skidskolan har varit sjuka. Inte konstigt när alla andas och bor på varandra.

Imorgon är det torsdag, då ska jag handla basilika, är inne på det nu.

Växthuseffekten skattar oss i ansiktet. Den är direkt synlig svart på vitt som gräs på snö alldeles utanför fönstret. Tji på mig som klagade på kylan, nu är det plusgrader och snön har gett sig iväg. Riktigt långt bort. Klimatsmarta där ute, säg vad vi ska göra för att rädda planeten. Jag vill att mina barn ska få åka skidor. Man blir total deppig, en av skidskolans vise män spådde snö till helgen så klamrar mig fast vid den förhoppningen.

Jag jobbar på gruppskidskolan denna vecka, riktigt roligt. Fräsare och kidz level 3, skidskolans bästa grupper, ska de vara. Är mina fräsare och kidz bäst? Nej. Men vi har kul.

Kidz level 3 består av två tjejer varav den ena pratar hål i öronen på skånska och den andra säger inte mer än hon behöver, vilket inte blir så mycket med tanke på att den andra gott och väl fyller ut en icke existerande tysthet. Dessa flickor ville idag åka till snögubbeborg, orsakade påvägen liftstopp med tillhörande pistör påhälsning och orsakade också en ramlad skidlärare i liftspåret. Det tog för dessa flickor en halvtimma att ta sig ur liftspåret och ut i skogen och sedan en halvtimma ur skogen ut i backen. Vi var bara en aning sena tillbaka. Men som sagt kidz level 3 är ju bäst i skidskolan.

Jag har värk i mina hälsenor, ena knäet gör ont ibland och pjäxknölarna är snart stora som tennisbollar, men hej jag klagar inte. Ska börja med ledkomplex tabletter och hoppas på framgång.

Har träffats massa elever från förra året, hej louise säger de, och jag ler och håller masken att jag kommer ihåg dem. Ansikten minns man men namn är svåra.

Annelie och Hampus, ena pardelen av vårat kollektiv hade lagat semlor igår, årets första. Jag gillar verkligen grädde.
Nu ska jag ringa mormor, hon ringde två gånger under skishowen.

God dag,

Ääntligen är det varmare, jag är oändligt tacksam, trodde ett tag att termometern hade fastnat men idag har vädret varit helt perfekt. Mjukt och skönt i backen och när man kom upp med sittliften möttes man av en vacker januarisol.

Väcktes inatt av att någon ville slå in min ruta. De knackade och bultade så jag trodde glaset skulle spricka . Inte nog med att de väckte mig, de hade tagit fel på rum, det var fröken brevid som var den de ville påkalla uppmärksamhet ifrån, 2 på natten. De fick arga blicken idag. Skulle säkert kunna gå under föragelseväckande beteende.

Skishowen i tisdags gick bättre, blev dock pååkt av en störtloppsåkare utan kontroll några minuter innan. Voltade och hamnade på höften, vårt intränade schwizerkors fomation på fyra hade kunnat bli ett kors på 3.

Jag som trodde jag blivit av med engelsmännen, men icke. Blev uppringd av receptionen på kvällen av en kille som påstod att det stod två engelsmän där som ville att jag skulle komma hem till dem. Jag fick snabbt fram att jag tyvärr inte kunde närvara pågrund av sjukdom (vitlögn, jag fegade ur). Skickade ett meddelande och tackade politely för inbjudan, trodde att det hela var över, att jag var i säkerhet och männen var på väg hem till sitt egna brittiska land. Men ej, för jag fick ett meddelande tillbaka där de frågade om jag ville come out to play tonight?  Hur tydlig måste man vara? Play vaddå?

Har varit nere i byn och inhandlat mer garn av en söt liten gubbe. För vet ni vad, det har blivit en mössa och en halsduk. Mössan gjordes om ett antal gånger, erkänner att jag inte är 150 procent nöjd med formen men färgen är grym, starkt rosa. Den får väga upp grabbigheten i min outfit. Så nu ska det bli något riktigt rött, eventuellt en mössa med bättre passform.

Fick meddelande av syster någon gång inatt, hej jag saknar dig lite. Jag saknar dig med. Hoppas du kommer och bor hos mig. 



                                  

Jag sitter här på min säng och dricker kaffe, ledig mitt i veckan. Lyxigt skönt, var uppe och hade en lektion imorse. Med två brittiska engelsmän, har åkt med dem två lektioner, lite trixigt med engelskan må jag säga. Ovant att lära ut på avancerad nivå och få fram exakt vad man vill på ett annat språk. Men de har varit nöjda, de har frågat om jag vill följa med dem ut två gånger, jag har lett och sagt att tyvärr kan jag inte gå ut när jag jobbar. Idag bjöd de hem mig på middag, engelsk mat i deras stuga ikväll. Jag hittade inget artigt sätt att avböja på, jag sa vad trevligt och fick veta var de bodde. Men sen tappade jag bort dem när vi skulle avsluta lektionen, hoppas inte att de väntar sig att jag ska komma för jag har faktiskt inte jättestor lust att gå dit. De har nog inte förstått att jag är många år yngre än dem och faktiskt en dålig konverserare, särskilt in engelska.

Har också haft lektion på franska, två barn på 3 och 5 och deras mamma. Det var skoj och det var svårt och halva tiden smått kaos.

Jonas och Johan har varit här och gästspelat. Jonas hade ångest när han skulle åka från sälenbubblan tillbaka till tentaplugg i Uppsala, förstår honom. Var trevligt att han var här, lite som back in the days, fast bara de bra delarna. Han är så djup Jonas, pratar språk man inte alltid förstår, metaforer är hans grej. En sen natt efter HC liknade han mig vid ett par trassliga hörlurar, han sa en suck när man ser trasslet, att det tar en stund att trassla ut men när man väl har lurarna i öronen kommer det ljuv musik. Tack för det.

Det är fortfarande kallt, jag klär på mig lager på lager och känner mig som en michelingubbe,  gråter köldtårar och får röda ögon. Förra veckan frös jag så att jag mådde illa. Hoppas på snö och varmare grader för ska jobba hela helgen.

Nu blir det en liten promenad och ikväll är gemensam städkväll här i kollektivet.

Nyår i sälen är ganska galet. Vi åt mysig middag hela kollektivet. Fanny är tillbaka som en brun böna från Qatar. (Ligger för övrigt i Asien, anmärk inhämtade geografikunskaper) Pannacotta och champagne. Vid tolvslaget hade hela Lindvallen samlats för att njuta av fackeltåget nerför Gustavsbacken. Sen skistars fyfrverkeri som aldrig ville ta slut, har utan tvivel kostat en gastronomisk summa pengar, säkert hade många afrikabarns munnar kunnat mättats för det. Men det var vackert. Sen var det fest i var och varannan stuga, alla glada och galna. Jag och Fanny sprang runt i kjol och strumpbyxor och överdragsbyxorna i famnen, frös och kände oss ljöliga med överdragsbyxor i famnen. Men nyår är ju kjol. Jag somnade till ljud av dunka dunka och en evigt tutande säsongarbil. Jag tog en väldigt lugn och fin afton, jobbade ju idag.

Här är utomjordiskt kallt, tusentals minus. En eftermiddag med tvåtimmarslektion på jobbet är olidlig, när jag skulle avsluta sista lektionen i måndags kändes det som om kinderna hade frusit fast och jag pratade i slow motion. Tårna ska vi inte prata om, är förvånad att de fortfarande sitter kvar, har inte vågat titta efter om de bytt färg. Troligtvis är som små svarta kolbitar. Jag för en återkommande diskussion med mig själv om ett par värmesulor till pjäxorna är en adekvat investering. Kommer hela tiden fram till att det är väldigt dyrt men att jag skulle vara mig själv heligt tacksam om jag unnade mig det.

Helgen var trevlig, var borta på Högfjället och åkte. Där har man ju tragglat pisterna upp och ner då skidåkning ännu var en familjesemester att se fram emot en vecka om året. Det är mysigt där, ravinen är nog grym om det snöat. Sen var det röjig afterski till något halvdant coverband som fick igång pjäxhoppande vinterlovare med skryt om tredjeplats i coverband SM 2007. De hade fått 7 röster, så ni förstår nivån.

I tisdags var det skishow, en skara skidlärare åker nerför en backe och utför diverse olika formationer och konststycken på skidor. En del hoppar och voltar varv på varv på ett hopp med en kick som inte är avsedd för vanliga dödliga. Jag var med i en grupp som skulle åka kortsvängar i mottakt, vi hade inte övat något alls. Och det gick sådär, jag tappade kanten på skidan vid en isfläck och höll på att åka ut i publiken. Rätade som tur var upp mig och in i ledet igen. Ska ut och öva, och vässa kanter. Men skishow är kul, fyreverkerier och grejer efteråt.

Nu ska jag kolla in Skype, min teknikmamma tycker att jag ska skaffa detta.

Sitter på tåget tillbaka till vita sälen. Nio och en halv timma, tåg, tåg, tåg, buss och buss.

Blir underhållen av en liten Axel som målar målarbok i 2 minuter, tittar på byggare Bob i 3 och häller ut ramlösa på bordet som han sedan torkar upp med målarboken.

Julafton var underbar. Frossat mat och lagt på lager så att jag kan klara mig på mina rotfrukter och bönor ett tag till. Och jag fick julklappar också, en massa jag blev väldigt glad för, grymma syster hade fixat en prenumeration på åka skidor. Och mamma och pappa hade prickat in de saker jag skickat bilder i mms på, fast att pappa undrat varför jag skickat bild på ett duschdraperi. Det var ett par mysbyxor. Tänkte på Linus som är på en båt i Riga, undrar hur den estniska julkänslan är.

Farfar var inte där, det kändes för han brukade ha en väldigt central roll på jul. Han läste inte julevangeliet och kunde inte se till att våra glas aldrig var tomma. Jag och kusinen delade ut julklappar istället. Bästa rimmet var från pappa till mamma, mycket fyndigt och genomtänkt - denna värmer dig om kvällen, om vi drar till fjällen. En morgonrock.

Kommer sakna er.

Det var något av det finaste och jobbigaste jag upplevt.  Andligt och vackert.

Jag hade inget papper för tårar med mig, tänkte att jag inte gråtit på ett tag och att det kanske inte fanns så mycket gråt kvar. Det fanns det.
Tårar i en oändlighet.

Sen var han där, i kyrkan efteråt, när vi ätit räkor och ost och druckit loka. När farfars bror pratat, då satt han där i ena änden av bordet, lite självvalt utanför för att blicka över oss, och så log han sådär som han brukade. Då kändes saknaden i hela kroppen. Han var där. Fast ändå inte. Han saknades på sin egen begravning. 

Farfar brukade doppa i grytan.

Sprid ut bensinen över solnedgången. Riv ner staden. Häll ut havet ända bort till horisonten. Tysta ner musiken, han kommer aldrig hit igen

Tack vita bilen för att du körde mig hem. Förvånande smärtfritt gick det, chockande gott kaffe från preem fick rädda trötta ögon. Sälen vägen är fin att köra, tills man kommer till ingemanslandvägen där man möter en bil var tjugonde minut, man kan kissa brevid vägen med rumpan bar helt ostört. om man vill. Så snabbt och lätt lämnade jag den vita världen för världen utanför. För några timmar sen stod jag och försökte med mitt otroligt rymliga danska ordförråd att få pappa dansk 40+ att sluta lyfta sin innerskida.

Och nu här, så mysigt att vara hemma hos älskade familjen. Synd bara att det blir så kort.

Internet i sälen var nersnöat eller något för fungera ville det inte det senaste. Sen sist har det varit en himla bra vecka. Roliga lektioner i skidskolan, mycket bus med snöbollarna, inte alltför många procent av dem blev stenmark, kanske någon men de hade roligt. Hade också en lektion med en kille jag jobbat med på skiduthyrningen och hans pappa, de åkte bra, jag gav dem lite råd, det satte nog lite griller i huvudet för Daniel ville gå hem och gråta. Det är ofta en naturlig reaktion, man känner att man levt på en lögn om att man kunnat åka skidor, så kommer någon och säger några meningar om hur man ska vrida och vända kroppen några centimeter och skidåkningen blir aldrig densamma igen. Jag vet känslan, men det blir bättre.

Det hade ösregnat en hel dag och sedan fryst på så backen var isgata, ett par skridskor hade varit lämpligare än de skidor jag åkte på. Kanterna hade konstigt nog inte slipat sig själva i garaget under sommaren. Måste fixa en kantslip. 

Sen kom det snö, så vi var ute och åkte lite skog och lössnö. Jag fick in rikigt skönt flyt i några svängar och så pang (ja det lät nog så) ramlade jag, slog i huvudet rejält, tacksam för hjälmen. Vi plåtade också lite, grymt kul att leta hopp och kolla vinklar. Blev nog några okej bilder, svårt att tajma luftfärden dock, ser ut som man typ lyfter 2 cm från marken ungefär, jätteproffsigt.

Den lille mannen Timbktu spelade på HC, typ hela sälen skulle dit, stod i kö säkert hur länge som hellst, glad för dunjackan men inte att jag hade tygconversen på fötterna. Sen var det också packat med folk därinne, var uppe på bord och hoppade. Tog första bussen hem, och jag gick och la mig, själv. Sen vaknade jag och var inte själv. Någon låg sked brevid mig. Förvirrande. Sen kopplade jag, Fredrik, såklart.  Han är placerad en bra bit ut i skogen utanför civilisationen så han brukar låna sängplats och soffor lite här och var när vägen är för lång att gå. Nu hade tydligen privilegiet kommit till mig. Han påstod att han frågat och att jag sagt okej, men det måste varit i sömnen. Men han låg iallafall stilla och snodde inte hela täcket.

 Pappa lägger in sill i köket, granen är bara silvrig i år,  jul, det är mysigt.

Imorgon ska jag till en kyrka och fatta att jag har en farfar som inte längre finns att krama. Hjälp mig.
Vattenfast mascara.

Två dagar har gått och jag har känt det jag faktiskt är här för, flera gånger till och med, att detta nog måste vara världens bästa jobb. Vad jag än kommer att göra i livet, vad jag än kommer att uträtta, har jag haft världens bästa jobb.
Det kommer att finnas i mitt huvud och i mitt hjärta som mjuka moln att studsa tillbaka mot.

Vilka människor man möter, första lektionen var två damer som kom bärandes på pjäxor, skidor och stavar i en enda oreda. 10 minuter av en timma gick åt att få ordning på detta, ena kvinnan var väldigt mycket nybörjare milt uttryckt, knappliften var much too avancerad för henne. Men vi tog det lugnt och de var nöjda för de bokade ny lektion. Även haft tre sydamerikaner också dem väldigt gröna, de tyckte nog att vårat vinterland var ganska kallt, de hade många lager kläder och sockor på. Den ena killen fick pains and cramps i sina fötter, jag undrade lite lätt om han hade flera strumpor på sig med tanke på att jag såg att han hade typ 3 lager byxor under överdragsbyxorna. Jo, ja, han började proceduren av med pjäxorna mitt ute i snön, och visst fanns det lite strumpor att ta av, pjäxan blev nog en fem storlekar större utan de decimetertjocka strumpor han drog av. En väldigt underhållande lektion, skrattade och skämtade. Skönt med elever som kan ramla, skratta och ramla igen. De kunde åka tjugo meter men var helt nöjda ändå.

Det är svettigt det här, en del vuxna gröna får man kroppsligen hjälpa upp när de ramlat, förhindra att de ramlar eller hålla ihop deras skidor så de inte glider åt helt olika vädersträck.

Och dessa snöbollar, hade glömt hur svettigt ett underställa kan bli efter ett pass med tio små treåringar på skidor. De gör snöänglar och man reser dem upp och efter 13 sekunder ligger dem ner igen. Men of course är de ljuvliga. 

Var på intro med alla nya medarbetare och byggde pepparkakshus för den fina teamkänslans skull. En del grupper var fantasirika så det räckt och blev över, någon hade inspirerats av stugor med fönster för månsken från jokkasjärvi. Vårat blev ganska lite någonting alls, liknade mest abstrakt konst utan tanke.

Och vet ni vad, jag har fått beröm för min skidåkning. Flera av instruktörerna som haft utbildning ute i backen har sagt att det sett fint ut när jag åkt, lyckligt när jag verkligen kämpat med nya skidorna och mest tyckt att det varit fel känsla lite överallt. Ibland måste man tro och se lite positivt, måste våga det.
Inte se en sol och ta med ett paraply.

Glad lucia idag. Vi var uppe i ottan och körde vårat spexade luciatåg för de nya som går utbildningen. Vi hade en manlig, blond och lockig lucia, även manliga tärnor, kvinnliga sjärngossar, en vanlig tomte, renen rudolf med både framdel och bakdel, två rappande pepparkakor, en julgran och ett paket. Vi sjöng fint också, hade listigt bytt ut namnen i mamma kysste tomten till några av instruktörernas namn, mycket uppskattat. Vi hade också vänt upp och ner på dikten midvinternattens köld är hård, sen var det även solo (lugn inte av mig)och olika skalor. Det var jättekul, längesen man fick gå i något lussetåg.

Amanda Jensen spelade på HC i torsdags, vi var inte helt festsugna så vi tog bilen dit och hem. Hon var grym, snygg och så kaxig. Hade synligt uppenbart fått några äpplejuiceshots innanför den lilla slinkiga klänningen, men trots eller tack vare det var det riktigt skön musik.

Börjar jobba på måndag, få lite hållpunkter i denna flytande tillvaro. Har varit underbart att ha det såhär, gå u pp i lagom tid, ta några åk, äta lunch, sitta och hänga några timmar, kanske ta en vända till gymmet, en sväng med bilen eller några åk till och sen bara slappa eller kanske festa till det lite grann. Ska bli jättekul att börja jobba, ska ha privatlektioner och två stycken snöbollegrupper. Snöbollarna är de minsta, minsta på skidor, mindre än tre år och antingen jättesöta eller jätteledsna. Det man kämpar för är att de ska hålla sig söta. Hoppas bara att rullbandet fungerar, deras lift, brukar leka att det är en buss eller tåg så de får tuffa och säga tut-tut med sina små munnar.

Var nere i byn häromdagen, köpte lövbiff på extrapris, pass på tänkte jag. Har aldrig lagat lövbiff i hela mitt liv men jag bara stekte i småbitar med olja och vinäger och det blev jättegott. Äter även mycket rotsaker, i olika konstelationer. Idag ingen vidare lagamatlust så då kanske de får gå råa.

Kramar till alla. Ni får gärna höra av er. Trevligt med kommentarer, även de väldigt anonyma som nästan inte går att gissa sig till vem avsändaren kan vara......

Kallt, kallt, kallt.

Här har blivit flera minusgrader, det fryser i näsan när man är ute. Soligt och fint igår, idag var det så disigt att man inte såg skidspetsarna framför sig, blev alldeles yr, var några centimeter ifrån att köra ut i liftspåret. Men ändå glad över att inte bara ramla (bara på väg) och kanske lite mer känsla i åkningen.

Har gymmat, konstaterat att lite mer benstyrka inte skulle vara dåligt, haft sådan mjölksyra ute i snön. När man gymmar med andra blir det ganska lite effektiv tid, mer snack än verkstad men är ju trevligt.

Vi planerar luciatågspex för de "nya" på lördag, får damma av de gamla lussesångkunskaperna, om de finns. Ska bli skoj. Ska vara strutlucia.

Fanny åkte hem igår, ska till sin far i Qatar (notera: rim) här igen nyår någon gång. Miss her.

Jag åker hem över jul, farfars begravning är dagen innan julafton. Julafton hemma hos farmor och farfar utan farfar. Det känns overkligt att ens tänka tanken på något sätt. För någon annan kommer att sitta i hans fåtölj och dela ut julklappar. Han kommer inte vara där och sprida kärlek med ögonen eller kramas underbart hårt. Jag kommer kanske att önska att det fanns någon måne dit man kan kunde åka och stänga av alla känslor.

Det är klibbigt på vårat golv, diverse alkoholhaltiga vätskor väntar på att bli upptorkade. Fanny diskar många glas. Och vi har en mindre förmögenhet ståendes i påsar i hallen, pant är icke att fördöma som inkostkälla. Igår var det fest, igen. Vi hade förfest hos oss, mycket folk, vi gamla i gemet fick spana in förstasäsongarna (de nya) för första gången. Det är skönt att vara andrasäsongare. Sen var det HC, skooj så skoj. MEN, jag tappade mitt körkort, åångest idag. Kom tillbaks. Annars kommer jag ju inte hem till jul.

Får se vad det blir idag, kanske sunes jul i jojjos soffa. Men nu ut och bråka med skidorna, ska bli kompis med dem, de känns som en häst som kastar av mig gång på gång. De har löst ut flera gånger, gick in på skidåkarna (hyran) och sa: jag är trött på att de löser ut, de är felinställda. Typ det är inte mig det är fel på det är skidorna. Men de var visst inte felinställda, jaha då är det mig.

Det kommer och går, närvarande fast frånvarande, frånvarande fast närvarande.
Det gör ont i hjärtat.

När jag var liten och var på sjukhus, jag minns inte för vad, så skulle de sätta en nål någonstans i handen eller armen. För att inte det skulle vara så hemskt fick jag bedövningssalva under ett plåster, ta-bort-det-onda salva. Emla tror jag den hette.
Jag skulle vilja ha lite ta-bort-det-onda salva på ett plåster på hjärtat.

Det snöar, snöar och snöar lite till. Det är galet roligt att åka skidor.

Det är skidtestarjippo i lindvallen just nu, alla möjliga skidmärken står och lånar ut skidor, så man kan testa på lagg man aldrig skulle åka på annars. Jag prövade ett par fetinglagg, 170 långa och jättebreda. Inga pistskidor det inte, roliga men ganska svåra, svängde inte direkt av sig själva, grymma i lössnön. Och jag ramlade igen, kullerbyttor, två gånger. Vad händer? Eftersom ena skidan löste ut väldigt lätt så gick jag tillbaka med den och sa att ena bindningen var felinställd och utlånaren frågade lite misstroende:

Åker du bra? Mmm, ja, jo sa jag. Ha, sa han, om du får säga det själv kanske?

Kanske det.

Det är soft och skönt att vara här utan att jobba, lite som att vara på lägerresa eller något.

Snart promenad med håkman till gymet, på hennes initiativ, andra gången, jag är i smärre chock.