Jag har glömt julkalendern.

Han var vacker där han låg, som om han skulle vakna precis när som helst efter sin middagslur. Men det gör han inte mer, för nu har han burits ut att lämna jordelivet kroppsligen. Det var två svartklädda män som tittade en i ögonen och hämtade honom under total tystnad. Det var fint. Mycket känslor på en dag.
Vad vet man om sorg förrän man förlorat någon man älskar?


I allt jobbigt finns det ändå saker att bli glad över. Att det är underbart med kramar. Och Vänner som bryr sig, det blir man lycklig av.
Anna hade lämnat en liten, väldigt fin sak i en kruka utanför min dörr, det värmde så oerhört. Vi har haft svårt få till en stund att ses de senaste och nu åker jag till sälen imorgon. Men hon är med mig.

Jag hoppas att vita bilen är barmhärtig alla 50 mil imorgon, snälla, snälla rulla hela vägen, jag ska tacka dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0