Var är jag just nu?
Spenderar dagarna oftast i en tyst läsesal. Formulerar meningar, blir glad när de låter lagom krångliga och lagom enkla. Tycker det är hälften jobbigt hälften roligt. Äter min lunchlåda i en park bakom biblioteket. Varje gång kommer personer och frågar efter mynt, varje gång jag inte ger får jag dåligt samvete.
Ska packa ur mitt rum och flytta ut till Tjörn över sommaren. Längtar dit nu, längtar bort, längtar till något enklare. Ser fram emot att måla möbler och sy kuddar. Cykla och läsa. Dricka kaffe på altanen.
Har haft en vår som varit bra på så många sätt men som också varit tung över bröstet. Känt känslor starkare än förut. Varit starkare men också så mycket svagare.
Jag träffar mina vänner och har det underbart, äter gott, har samtal man blir hög av, dricker vin, skrattar, cyklar hem mitt i natten och blir glad av att syrenen blommar. Springer längre än jag trott att jag kan.
Men förstås saknas något, någon saknas. Och jag undrar hur länge han kommer saknas.
24 september och man behöver vantar när man cyklar.
tankar en trisstess och förkylningsdag.
allra vackrast nu.
Istället får jag promenera i denna stad som jag nu är färdigcyklad i. Jag hinner titta och andas och fundera. Samtidigt som uppsatsen är färdig och jag inte längre behöver ha lika bråttom som jag haft hela våren kan jag nu istället promenera och hinna tänka under tiden. Det är förundrande skönt. Och då tänker jag att det är vackert nu. En miljon nyanser av grönt.
Nu ska jag snart springa i gräsiga backar. Och imorgon ska jag vindsurfa och bli salt i håret.
Några bilder på hur det är vackert nu, blad som rosa snö och en kjol jag sytt under tiden jag lyssnat på sandhamnsligan, och en tallrik mat jag var nöjd med. Och årets första glass, på en bänk i solen, gigantiskt tiramisu och viol - en dröm.
Askan är den bästa jorden.
Jag skriver och springer. Luften luktar vackert.
Och jag tänker att det finns saker bakom molnen.
Några bilder från valborg, en nästintill religiös högtid i Lund.
Bilder som aldrig suddas ut.
För tre år sedan fick jag en låt som heter my aim is you. Fint som inget annat.
Och jag gav en låt som heter jag är hellre blind än ser mitt liv utan dig.
Den fick en egen spellista på spotify.
Där ligger nu också en låt som heter en del av mitt hjärta.
bara lite bilder från mobilen.
Nu och då.
Att göra sushi. Att skriva uppsats och skratta ganska mycket. Lyssna på Gudrun Schyman. Bananugnspannkaka. Jag som ler. Semlor från en annan tid. Rosa träd i ett vackert Lund. Klädbytardag. Mina blommor, som jag ger kärlek men som alla dör nångång. Och jag på smurfcykeln.
In dreams we believe.
Jag lagar knäckebröd, stryker, dricker chokladkaffe och läser intervjuutskrifter. Och har ont i nacken, det känns inte riktigt som det ska, jag håller kanske på att bli sjuk, rikitgt sjuk.
Det regnade igår och det har regnat idag.
Tiden står som lite stilla och jag vet inte var den är påväg.
Lite mindre stark idag.
Men chokladkaffe, förundrande gott.
Har haft en väldigt härlig vecka i det vita huset på ön. Med världens bästa familj. Oj vad jag tycker om er.
Idag fyller en mycket fin pappa år.
Från starten på en härlig seglande vecka förra sommaren. Grattis och jag älskar dig.
Mars
Status:
Aptit på livet: Aningen nedsatt förmåga.
Men skidor och familj på torsdag.
steal tomorrow.
Hello dears
Är inne i en liten bubbla av studerande och mest studerande just nu. Har precis skrivit färdigt 5 sidor om lite av mitt favoritbegrepp hegemonisk maskulinitet och om Erving Goffmans jaget och maskerna – en mycket bra bok om hur människor spelar roller. I interaktionen med andra genomför vi framträdanden där vi visar upp oss själva i syfte att uppfattas på ett sätt som vi önskar
Ni förstår att såhär är det: (förenklat och utan vetenskapliga refereringar)En individ spelar olika roller, hen kan besitta olika rollgestalter och olika jag. Jaget är en produkt av en scen som spelas upp. Det finns inget inre, fixerat jag utan det är betingat efter situation och efter hur vi vill att andra ska uppfatta oss. Man kan betrakta det framställda jaget som ett slags image, en föreställningsbild som individen försöker få andra att skapa av hen.
Men nu när dessa 5 sidor är skrivna börjar läsandet till salstentan som äger rum om mindre än en vecka. Trodde salstentor var ett avslutat kapitel av långsam tortyr i mitt snart tjugofemåiga liv. Men ikväll är det korridorsfest med tour de chambre, en lek där man går från rum till rum med ett tema på varje rum, leker en aktivitet och dricker något passande. Det övergripande temat är film och på mitt rum blir det en ynklig framställning av sagan om ringen, då tiden och inspirationen inte är på topp får det bli rockringstävling och varmt vin. Med hänvisning till att jag spenderade förra söndagen i en stillsam, plågsam tillfällig depression efter tjuogofemårsfest med typ tre glas vin har jag med stora mattekunskaper räknat ut att jag ska dricka mindre än tre glas vin ikväll om jag inte ska känna den där känslan av denna dagen kan lika gärna inte finnas.
Och i all denna förfärliga misär spenderade jag också några dagar långt upp i Sverige och åkte skidor i förträfflig fluffig mjuk snö och fick en glimt av vad livet också kan vara. Mjukt och fluffigt. Trots konstant mjölksyrade och värkande ben var de tre dagarna endast hej livet idag tycker jag om dig. Ville inte riktigt ta av mig understället. Det dagarna passar sannerligen in under klyschan dagar att leva länge på.
Dagens rekommendation en solig fredag är också the tallest man on eart.
tjo.
sjukt tunga axlar just nu.
Sista terminen på kriminologiprogrammet kickstartade i 2000 km i timmen typ.
Paralyserad av stress och vill bara krypa ner i min säng och äta mat med massa socker i.
c-uppsats val, metod,teori, förankra teorin och tänk på de här en miljon olika sakerna, läsa om gamla sociolosgiska gubbar, fixa med studiecirkel, redovisa förra teminens arbete, ringa brottsoffer.
Och orka vara lite glad emellenåt.
det. är. inte roligt. just nu.
men livet blir bättre som de säger på kanal 3.
jatackhoppasdet.
Puss!
lite returned.
Plötsligt fick jag ett litet lust att skriva här igen.
Har egentligen inget särskilt att berätta.
Kan ju statusuppdatera lite:
9onde januari. Det regnar (otippat) jag skriver opponering men syr mest. Eller stickar. Filurar på uppsatsämne, igår så att jag nästan somnade med möjliga frågeställningar frågandes i huvudet.
Träffade klasskompis på fyratimmarskonstantpratasndes fika i lördags, hon har gått i skolan i amerika en termin och hade mycket intressant att berätta. Var också på hummermiddag och åt hummer. Det borde man definitivt göra oftare. Verkligen gott.
Trivs bra i min korridor. Ypperligt trevliga människor, skratt nästan varje dag och intressante sammankomster över äggmackan.
Tänker mycket på kittelfjäll om 17 dagar. Längtar görmycket. Saknar livet i underställ dåochdå och alltsomofta och önskar det iallafall kunde bli några smulor snö här nere.
Det var väl det för nu. Ska ta och äta lite smoothie och eventuellt skriva en halv mening på min opponering.
Kan ju avsluta med ett litet braigt citat från den kände dumbledore:
Cykel över bron.
första dagen i juni.
Men balkongen har varit skön de sista dagarna och jag luktar solkräm.
Här är lite från våren. Vi ses snart.