Skepp och hoj här var det skoj.

Det blev lite åkning i tung snö i skogen, tungt och jobbigt, just nu väldigt onöjd med åkningen faktiskt, men skidorna satt kvar. Sen kom dagen efter sjukan, den bara dök upp hlet plötsligt när vi satt och kollade på sune. Sen har den hållt i sig, ett fruktansvärt tillstånd för er som inte vet. Ömklig är ordet, ångrar de där gröna bananerna jag drack igår.
Sunes jul är rolig, funderar starkt på om pappa rudolfs skidvalla på sirap och majonäs kunde ge lite mirakel till min skidåkning.
Den nya jobb skiduniformen är röd och snygg, kommer inte sakna att se ut som en övervintrad 90talsåkare, fast vi syntes i backen, vi var fulast.  

Ska nog gå och göra slut på denna dagen och hoppas på bättre tider imorgon.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Så olika saker och ting kan utveckla sig...När jag var ung så var fyllesjuka det absolut mest skämmiga man kunde råka utför... men idag tycks det vara något man nästan skryter om... att man super bort sina hjärnceller, är något man vill delge hela världen...

Vem vet, vem som läser detta?





Många hälsningar från en anonym mamma som har en dotter i din ålder, som önskar att hennes dotter är klok nog att vara rädd om sej och tänka efter före.

2008-12-11 @ 00:17:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0