pleaselouise

Det snurrar förhoppningar och förväntningar inför vintern. Tankarna glider norrut lite då och då. Tänker vad jag ska göra mer av, vad jag ska göra mindre av. Har lovat mig själv att involvera hjärnan lite oftare innan vissa handlingar och beslut, nämner inget särskilt. Kollade igenom "allt-viktigt-från-sälen-påsen" igår, papper från kurstrean, minns hur vi kämpade med att få normalkraften att träffa tyngdkraften, tröghetsmoment i kortsväng och hur underbart jobbigt det var att köra mjuksnö offpist i väggen. Att åka skidor är det bästa som finns. Bläddrade också igenom alla gruppfoton, grupper och elever man minns. Skrattade och log.
Lilla Felix typ 4 år kung för att han gick sin andra vecka i skidskolan:
- Ooliis kan vi åka den flygande soffan idag?
Nja, Felix jag tror vin väntar med sittliften till en annan dag. Tyyp om några år, man lär sig sina läxor, ska vara en väldigt bra dag om jag ska ta med 5 stycken 3-5 åringar i en sittlift, kanske om jag har 5 supermans flygande bakom att vinka in om någon liten going skulle få för sig att bli kissenödig just då.
Surfar alldeles för mycket på junkyard också. Hittat löjligt snygga skidbrallor. Jag behöver inga men de är löjligt gröna. Grön är en bra färg.
Ska läsa idag. Ringa farmor också, inte pratat med henne sen jag kom hem. Drar mig lite, hur är hon nu, är hon ledsen eller som vanligt. Jag skulle så gärna, gärna bara vilja åka dit och ha allt som vanligt, sitta och småpratat och fika i de rosa sammetsfåtöljerna, gå ett varv i huset och kolla att allt är sig likt, som det alltid är och kanske ta en sväng in på vinden och hitta något att ta hem. Men ibland vänder världen. Farfar är inte där, han ligger inklämd mellan urblekta draperier i en sjukhussal. Jag önskar av hela mitt hjärta att han kunde få slippa ha ont och vara hemma hos farmor i huset på törvedsgatan, om så bara för några dagar.
Solen skiner idag också, det är bra.