pleaselouise

Hej Igen

Det är sista kvällen i Lindvallen ikväll. Har spenderat den tillsammans med svinto och såpa. Bra grejer det. Städat och plockat i timmar, packat ihop livet här i sälenvärlden. Det har varit tungt att göra det.

Sista tiden här har varit grym. Alldeles underbar. Himlen har varit blå och solen har skinit. Jag har njutit ut det absolut sista av denna tillvaro. Hoppat en del i parken, åkt i liftspåren, sett snön smälta, legat på altanen och solat, promenerat, ätit glass och hittat tussilago. Och en pojke har gjort det svårt att sluta le.

Gå på tur aldrig sur. En av säsongens roligaste dagar. Vi gick på tur uppe på fjället, jag  Jojjo, Linus och Hellman. Alla utom Hellman var totala nybörjare. Sjukt roligt. Skrattade den första kilometern. Vilket var större delen av tiden. Vi gick lugnt och stilla till en liten stuga med servering, satt i solstolar ett tag, gick en bit och åkte sen liften en bit. Sen bestämde vi att vi behövde lite ytterliggare utmaning, så vi tog Mårten ner, en grön backe. Det var riktigt skoj, men oh svårt att ploga sig ner i sorbetsnö med så långa smala lister.

Och det var Gala, hela Lindvallen var där i fina kläder och leende läppar. Martin Stenmark och komiker underhöll och det hela hopa var galet skoj.

Jag vill inte lämna men vill ändå åka hem. Det ska bli ljuvligt att få vara nära alla hemma igen. Att komma till den andra världen och gå i jeans igen. Men jag lämnar en plats och människor jag tycker väldigt mycket om. Det kommer bli jobbigt att landa hemma igen, där gräset är grönt och alla de jag tjingar på varje dag kommer vara mil bort.

Man åker härifrån med en kropp som inte riktigt såg ut eller kändes som innan. Det är knölar och hårdheter lite varstans och benhinnor som klagar. Men skidåkning är nästan alltid ömt. Men kärleken gör ont - så man biter ihop. För det är värt besväret. Det finns ju trots allt inget bättre.

Det har varit en grym säsong. Det känns i hjärtat att åka härifrån.