pleaselouise

Idag är det tycka synd om mig själv dag för idag är livet väldigt orättvist. Jag skulle nästan kunna argskrika lite för att jag har så tråkigt. Sitter inne och resten av sälen är ute och njuter av underbart väder. Jag som mådde bättre igår tog en promenad för att gå igenom min undervisningscoaching med en av cheferna. Det skulle jag inte ha gjort för febern högg mig elakt någonstans och återvände som ett hån igår eftermiddag. Blev åter nerbäddad under täcket, saknade någon som kom med dricka med sugrör och händer på pannan. Bättre idag, rastlös dock, har diskat, torkat diskbänken och gjort andra tidsfördrivande saker flera gånger om.

Solen skiner och skulle säkert kunna ge lite färg på mina vinterbleka kinder, funderar på att gräva fram en liten lucka på altanen och sitta där på en köksstol. Men vid närmare eftertanke så ska jag kanske inte ge mig i kast med att skotta just idag.

Vecka 7 är ju göteborgarnas sportlovsvecka, märks det, haft många goa och glada göteborgare i skidskolan. Bland annat har jag åkt med ett brittiskt par hela veckan, de bodde i Partille eller Paatillä som de sa. Hade varit i sverige i 2 år men kunde inte ett ord svenska, hur bär man sig åt då? Stänger in sig totalt? Fick återigen mina engelskakunskaper på prov. Det var första gången på snö för detta väldigt brittiska och artiga par, de kom med ett par 2 meters långa, raka åttiotals skidor som de blivit pålurade billigt av någon andrahands försäljare från götet. De var färgglada och fina men inte helt optimala och ganska snabbt utbytta mot ett par betydligt kortare och modernare från skiduthyrningen. Bra var nog det för dessa behövde all underlättning de kunde få, medfödd talang för skidåkning hade de inte riktigt. Men de tog sig och i slutet på veckan uppfyllde de sina mål att åka hela röda backen, kolossalt lyckliga.

Är jag pigg och fräsch imorgon kommer jag vara kolossalt lycklig