pleaselouise

Vi hade laddat och peppat för väggenoffpisten, jag, Hampus och Erik. Gått upp tidigt i hopp om lite skön åkning, men väl där blev det totalt platt fall. Liftarna stod stilla och det blåste häftstift. Besvikna var ordet, vi drog vidare till tandådalen och fick några sköna åk i skogen men det var en hemsk pina för ansiktet att vara ute så vi tog en choklad inne istället.

Hemma i vallen igen hade det börjat snöa rejält och vinden avstannat lagom till att jag skulle gå bort och jobba i snögrottan, en lekstuga inomhus för barn. När jag kom hem möttes jag av Hampus skadeglada leende och långa utläggningar om grym snöåkning och bästa eftermiddagen på hela vintern. Medans jag suttit i en lekstuga under mark och tittat på när barn byggde klossar med trötta föräldrar. Det kändes grymt orättvist. Grabbarna drog idag till trysil för åkning men jag hade tackat nej för att gå på personalaktivitet med Håkman, men när hon kom upp ur sängen på förmiddagen var hon inte alls sugen på det, ångrade då djupt att jag inte hängt med till trysil. Men som plåster på det blev dagen helt underbar ändå. Det har snöat minst 30 cm här så vi drog ut och åkte puder, helt obeskrivligt underbart. Snö upp till knäna, vi har pumpat så jag fortfarande känner gunget när jag sitter på min säng. Ramlade en del också, när skogen tätnade och huvud och ben inte var helt synkade kunde man plötsligt ligga med ett ben på varje sida om ett träd eller dyka med öppen mun ner i snön. Det sög grymt i benen men det var så kul att vi hoppade över lunchen, ville bara fortsätta och fortsätta. Man ler och glädjeropar. Det är dessa dagar som gör livet.

Musikaliska jag har spelat guitarhero på trummor för första gången, riktigt skoj men å svårt. Jag fick plocka fram mina trumtalanger från fjärde klass när jag spelade I'm a big big girl på 2 ackord utantill.

Denna vecka har jag åkt med en väldigt go liten kille i skidskolan, Jeff 7 år med bara en framtand. Det har varit en upplevelse, han var speciell. Han hade brutit benet i skidskolan förra året så han var extremt rädd för allt som lutade mer än 2 grader, han bromsade innan han börjat åka liksom. Så vi kom inte så långt på våra lektioner men vi hade skoj. Jeff hade en livlig fantasi, väl uppövade pratmuskler och väldigt stark vilja. Han hotade en dag med att gå nerför backen, fick ta fram lock och pock och lura ner honom. Men han slutade på topp och jag fick en liten present med reflexer det stod Louise på. Då glömmer man snabbt lektionen innan när man slitit med danskar med spagettiben.

Ska snart sova och drömma i vitt.

Hoppas ni mår bra alla kära.