En karamell som smakar lycka.

Vi ska bo i samma stad och inte ha en tågresa och många dagar emellan oss.

Äntligen.

Nu kan vi äta frukost ihop nästan när vi vill, promenera på söndagarna och cykla brevid varandra.


Det är fint, det är det bästa på länge. 






                                   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0