pleaselouise

Tillbaka i Lund efter 9 timmar buss i söndags. Här är det slask på trottoaren och jag slungades utan betänketid in kursstart stress med litteratur hets och inlämnings oro. Tusen saker som ska göras och hinnas med och läsas.

Det var trevligt att träffa alla tjejerna och korridoren igen och kursen verkar intressant, men har redan börjat planera för att kunna åka till snön så snart jag kan igen. Den här avvänjningen går inte bra. Det är en drog.

Åker till Frankrike och alperna på fredag, stillar en annars annalkande abstinens-depression, räknar ner varenda minut. Det kommer bli obeskrivligt underbart. Snö, berg, kärleken och tre skidgalna grabbar. Skidåkning i många dagar där snön är vit och förhoppningsvis puder varje dag.

Solen går just ner på sälenhimlen, alldeles rött bortanför fjället. Jag har kvicknat till efter snorigt och ferbrigt tillstånd. Det är ett straff att vara sjuk när det är sol och snö och lagom kallt utanför. Och det är jobbigt att vara sjuk och eländig och behöva snyta sig var femte minut när man bor i ett litet rum och sover med någon i en säng som egentligen är stor nog för en. Man har liksom ingenstans att ta vägen. Och det är jobbigt att inte få pussas på munnen när man vill.

Vi var i Trysil i lördags, åkte skidor och tjoade av glädje. Var dock inte lika glad i bilen på väg dit när termometern visade minus 34, då var jag gnällig. Väl framme var det bara minus 25 i dalen men underbart minus 1 på toppen.
Grabbarna som vi ska till alperna med jobbar där och drog med oss ut i tätskog offpist. Galet skoj, trädrötter orsakade ramlingar lite varstans och när herr rödhårig åkte på näsan var skidornas bindningarnas inställningar offer för stor förbryllelse och anklagan. Refererar till den välkända orsaksförklaringen "det är inte mig det är fel på utan skidorna....." Iallafall en tokbra dag som avslutades med middag i vitlökens tecken till min största förtjusning. (?) Men väl uppfostrad som jag är lugnade jag M med att om man inte är hemma och äter får man inte klaga så jag svalde allt utan minsta grymt.



Såhär helt ledig har jag inte varit på länge, en ovanlig känsla, men måste säga att jag är helt bekväm med den. Jag har hemmafruat, städat, tvättat, bakat bröd, lagat mat och sysselsatt mig här i stugan, läst en bok, en vanlig bok för första gången på ett halvår och struttat runt i pyjamas halva dagarna.

Men underbart är kort, framtiden hinner alltid ikapp, måste beställa bussbiljett hem och börja tänka på att  närma mig att söka, leta fram ett sommarjobb någonstans. Skjuter det lite framåt bara.

Det är tjugo och lite till minus, soligt, glittrigt och förfärligt vackert utanför fönstret. Jag sitter framför datorn och skriver på ett arbete från skolvärlden och ser skidbackarna bara jag vrider på huvudet. Igår jobbade jag och åkte skidor och idag sitter jag vid ett köksbord och letar orden till uppsatsen. Det är en kombination så bra den kan bli. Lite ovant i början när skolböckerna inte riktigt passade in bilden men vande mig och nu är det fint med lite av båda världar. Fast blir smått rastlös och får skidsug i benen när jag vet att jag kan gå tvåhundra meter och få svånga svängar nerför backen. När det kryper för mycket tar jag på mig de fyrtioåtta lager byxor och tröjor man behöver och går ut och andas lite vacker sälenluft.

Jag ska skicka iväg arbetet ner till skåneland och bli fri och ledig i några dagar, hoppas farbror akademiker godkänner det trots lustiga översättningar från engelska, och gör han inte det så finns det bättre saker att bekymra sig över.

För jag ska njuta av att vara här

Jag åkte skidor i en blårandig jacka. Jag hade världens bästa jobb och träffade många undebara elever. Och många grymma skiddagar jag kommer minnas länge. Dagar och kvällar med pojkar och flickor i det bästa av Sälen.

En rödhårig pojke damp ner från himmelen, vi åkte skidor i liftspåren, jag blev kär och allt blev rosa.

Jag åkte hem och gräset var grönt och jag pratade mycket i telefon.

Det blev en sommar. Mycket jobb på vackra caféet med gott bröd och hektiska dagar så man inte alltid hade tid att gå hem. Flera dagar på en strand med blå himmel, varma klippor och salt på läpparna. Firade midsommar med underbaraste mamman och pappan och systern på en segelbåt i ösregn.

Träffade vännerna från vått och torrt och mådde bara bra.

Det var tåg till och från Östergötland och pussar och promenader. Fiskade kräftor i en sjö för första gången och fick se när de kokades och blev röda. Gotland var skoj, vackert och underbart med blåa blommor längs vägkanterna. Bensinstopp på en grusväg, turkost vatten och picnic i månljus.

Jag köpte en liten blå och söt segelbåt. Var glad för storebrodern som flyttat till ett litet hus med en flicka han tycker om.

Sen fick jag ett rum i en korridor och åkte till studenternas Lund. Började läsa om tjuvar och bovar och lagom mycket kriminalitet. Tyckte att det var så intressant som det kan vara, förutom när man måste skriva tentor så man får värk i handen. Träffade många trevliga människor, sjöng sånger vid långbord på nationer och cyklade på kullerstensgator på en metallicgrön cykel och tyckte att ett sadelskydd kan vara den bästa uppfinningen i en regnig stad.

En pojke ville läsa engelska i England så vi fick dejta på skype. Sen åkte jag och hälsade på och vi strosade i stora staden och jag köpte prickiga gummistövlar.

Det blev en liten vinter i sälen igen, jobb i skidskolan i massa minus och en jul med hela familjen i en stuga i snön. Skål och puss med världens finaste då nya året kom.

Ett väldigt bra år, många stoppa tiden dagar.  Hoppas detta blir lika bra.