pleaselouise

Solen går just ner på sälenhimlen, alldeles rött bortanför fjället. Jag har kvicknat till efter snorigt och ferbrigt tillstånd. Det är ett straff att vara sjuk när det är sol och snö och lagom kallt utanför. Och det är jobbigt att vara sjuk och eländig och behöva snyta sig var femte minut när man bor i ett litet rum och sover med någon i en säng som egentligen är stor nog för en. Man har liksom ingenstans att ta vägen. Och det är jobbigt att inte få pussas på munnen när man vill.

Vi var i Trysil i lördags, åkte skidor och tjoade av glädje. Var dock inte lika glad i bilen på väg dit när termometern visade minus 34, då var jag gnällig. Väl framme var det bara minus 25 i dalen men underbart minus 1 på toppen.
Grabbarna som vi ska till alperna med jobbar där och drog med oss ut i tätskog offpist. Galet skoj, trädrötter orsakade ramlingar lite varstans och när herr rödhårig åkte på näsan var skidornas bindningarnas inställningar offer för stor förbryllelse och anklagan. Refererar till den välkända orsaksförklaringen "det är inte mig det är fel på utan skidorna....." Iallafall en tokbra dag som avslutades med middag i vitlökens tecken till min största förtjusning. (?) Men väl uppfostrad som jag är lugnade jag M med att om man inte är hemma och äter får man inte klaga så jag svalde allt utan minsta grymt.



Såhär helt ledig har jag inte varit på länge, en ovanlig känsla, men måste säga att jag är helt bekväm med den. Jag har hemmafruat, städat, tvättat, bakat bröd, lagat mat och sysselsatt mig här i stugan, läst en bok, en vanlig bok för första gången på ett halvår och struttat runt i pyjamas halva dagarna.

Men underbart är kort, framtiden hinner alltid ikapp, måste beställa bussbiljett hem och börja tänka på att  närma mig att söka, leta fram ett sommarjobb någonstans. Skjuter det lite framåt bara.