pleaselouise

I vår familj fanns aldrig något tvspel. Jag spelade typ supermario några gånger hos kompisar, men mest för att de ville. Jag blev bara nervös och gick med den lille gubben åt fel och hoppade för sent och blev uppäten. Vilket har suttit i hela min uppväxt, jag har snällt och vänligt avböjt oftast som alltid när jag erbjudits en kontroll i min hand. När vännen i höstas försökte få mig att spela skrattade hon mest över att jag efter typ nio liv ändå inte lyckades ta mig förbi monstret. Jag har haft en barndom med ganska stor avsaknad av tvspel. Och jag har klarat mig ganska bra tycker jag. Så när brodern i helgen med fötjusan visade upp sitt nya fina tvspel kunde jag styra mina impovisslingar. Men tji fick jag denna gång. Detta var inget vanligt tvspel. Nej ett sådant man spelar olika sporter och rör på sig samtidigt. På något sätt känner den av när jag slår med kontrollen och träffar bollen som med ett tennisracket. Det var riktigt kul. Jag knockade bror i boxning, åkte lössnö, supersmashade i tennis och var ganska kass på golf.

Deras hus var så himla gulligt och fint. Och vi åt en massa god mat som de fixat och donat med. Vi var på Öland och skulle koka bullens pilsnerkorv på triangiakök på stranden men det blåste lite mycket så vi förtärde picknicken på Johannas sommartuge altan. Såg årets första nyckelpiga. Vi drack goda drinkar och besökte studentpuben sjösjukan där det var vilt och galet.

Jag vill också odla kryddgrönsaker i ett köksfönster, dela ett badrumsskåp med hans saker på en hylla och mina på tre. Och jag vill ha vårat favoritvin på baginbox att bjuda när det kommer gäster.

Imorgon åker jag tåget till min ö och firar lite påsk och träffar en massa jag saknar.