Magnolia.
Jaha det är tokgrått och regnar och känns som november utanför fönstret. Var är våren som brände mig tomatröd på bröstet för några veckor sedan?
Jag hade pojkbesök i helgen. Vi gjorde typ….. ingenting. Gick lite på stan, strosade i stadsparken och beskådade ankorna, lagade mat, gick på bio och ja mest myste. För vi är ganska bra på att tänka och prata om vad vi ska göra men vi genomför ungefär en femtedel av det, för tiden liksom flyter iväg.
Det var sannerligen inte lätt att komma igång att plugga efter urladdningen från tentan och en underbart pluggfri helg. Jag fick liksom muta igång hjärnan. Men nu håller vi på lite med hedersvåld och det är väldigt intressant men otäckt så det slår knutar i hjärtat. Har läst Fadimes tal, det hon skrev innan hon blev mördad av sin familj för att hon ville leva sitt egna liv och vara kär i vem hon ville. Det går inte att förstå ens en liten, liten bit av vad det handlar om, det går inte ens att försöka förstå varför eller hur det skulle kännas.
Det enda man kan göra är att vara väldigt glad för att man har det väldigt bra.
Och det är jag. Hela tiden och varje dag.
Idag är det för förkarneval med lekar och sånt och picknick. För nästa vecka är det karneval på riktigt och det blir förskräckligt skoj. Jag önskar bara lite sol just nu.
Jag har gått och funderat på hur fina de där vita träden i alla finaproffessorstads trädgårdar är, och att jag önskar mig ett sådant i en trädgård när jag får en sådan någon gång. Blommorna ser ut som små vita-rosa fågelungar. Ellen lärde mig att de heter Magnolia. Det låter farligt på något vis. Men det är himla vackra.
