pleaselouise

Det här med att bli arg över småsaker, är det bara fånigt?

Älta i evighet är ju förstås tråkigt. Det kan göra att det smyger sig in en liten pytteytte sten mellan skon och hälen och ligger där en hel långpromenad och tillslut är det ett litet irriterat skoskav istället.

Men ibland behöver man liksom bara något att bli sur över. Har man inga stora saker att irritera sig på kan det ju vara okej att bli det över små. Ibland.

 

Jag blir ibland, ganska ofta irriterad inuti mig själv över småiga saker. Och så tror jag att alla kan läsa mina tankar. Och blir lite besviken när alla inte kan det. Sen orkar jag inte att hålla ut och vara arg tills den som ska märka det gör det. Så det arga hinner liksom gå över innan det fått komma ut till ytan. Ibland tänker jag att jag ska öva mig och vara arg lite längre men jag glömmer det eller så kommer det något som gör mig glad igen. Nästa gång kanske jag ska testa att helt enkelt säga helt rakt ut att jag är sur, det kan ju kanske hjälpa.

 

För övrigt är det tråkigt att ha en mobil som är ganska tystare än annars. fast jag är inte arg över det.