mittemellanmest.
Tisdag, har vattnat nya blommat för snabbt så det kom jordvatten på duken, typiskt jag som tänkte att det ska jag tänka på när jag vattnar, men ställde blomman över jordfläcken så försvann den. Förkylningen verkar ha besinnat sig från sitt vulkanutbrottstillstånd och läget känns under kontroll. Försöker hitta och söka praktikplatser, blir ledsen när de inte kan ta emot mig. Jag vill liksom säga men jo, jag lovar att jag inte ska vara ivägen, jag kommer knappt synas utan bara sitta stilla och fint och lyssna och suga in alltihop och tycka att allt är intressant och ahaigt. Men det kan jag ju inte, det vore ju konstigtoproffsigt och oinformellt.
Våren snälla kom nu. Dra oss ur detta töcken av att vara mittemellan och ingenstans, inte glad men inte ledsen. Jag är trött på att frysa om öronen när jag cyklar. Trött på att frysa mest hela tiden. Sen är ju tisdagar ibland och ofta ganska tråkiga.
Det enda jag begär är lite sol på himlen bara.
Funderar på att gå ner till källaren och hämta mina tightahöga i midjan jätte utsvängda sjuttiotalsjeans. Har sett att de börjar bli lite häftiga igen, hoppas bara att de går att stänga, var ett tag sedan jag hade på mig dem och då var de inga sitta på bibblan och läsa hela dagen byxor om man säger så.
Här är en väldigt fin bild.
