Varning där dysterhet.
Alla dagar skiner inte solen in i rummet.
Idag är en dag jag inte behöver. En dag utan egentlig mening, en dag som kommer glömmas bort, tvättas bort som kaffefläckarna på mitt skrivbord. En dag utan någon händelse att bli glad av att tänka på.
Det visste jag redan 6.55 imorse. Jag vaknade utan att den där dystra klumpen imagen känslan från när jag somnade som oftast försvinner efter natten inte hade försvunnit. Och jag tänkte när klockan var 7 och jag var uppe och fast det var ljust redan så tidigt att det kommer ta lång tid innan jag får ligga i sängen igen.
Så bara är det ibland. Klumpar i magar stannar för länge och hindrar solar från att stråla. Sen letar man saker som för att snöa fast och bekräfta det där dåliga sinnet. Som att det regnar, som att det där svaret på mailen inte kommit, som att det har samlats fler räkningar att betala på samma gång fast det bara brukar vara en. Som att man inte alls orkar läsa mer fast man borde flera timmar till. En sån dag kan seminariet bara handla om brott där ingen fälls och lunchen för dyra pengar lämnar halva tallriken kvar med majs. Man köper ett nytt te som ett tafatt försök till något men ändå ligger det inget annat än en gratistidning och ett pensionskuvert i brevlådan. Och jag ögnar igenom och undrar om man ska trycka ner tre sidor om ens kommande obefintliga pension 65 år fram i lådan med papper man borde spara som snart inte går att stänga.
En sån dag är det idag.
