steal tomorrow.

Hello dears

 
Är inne i en liten bubbla av studerande och mest studerande just nu. Har precis skrivit färdigt 5 sidor om lite av mitt favoritbegrepp hegemonisk maskulinitet och om Erving Goffmans jaget och maskerna – en mycket bra bok om hur människor spelar roller. I interaktionen med andra genomför vi framträdanden där vi visar upp oss själva i syfte att uppfattas på ett sätt som vi önskar
Ni förstår att såhär är det: (förenklat och utan vetenskapliga refereringar)En individ spelar olika roller, hen kan besitta olika rollgestalter och olika jag. Jaget är en produkt av en scen som spelas upp. Det finns inget inre, fixerat jag utan det är betingat efter situation och efter hur vi vill att andra ska uppfatta oss. Man kan betrakta det framställda jaget som ett slags image, en föreställningsbild som individen försöker få andra att skapa av hen.


 Men nu när dessa 5 sidor är skrivna börjar läsandet till salstentan som äger rum om mindre än en vecka. Trodde salstentor var ett avslutat kapitel av långsam tortyr i mitt snart tjugofemåiga liv. Men ikväll är det korridorsfest med tour de chambre, en lek där man går från rum till rum med ett tema på varje rum, leker en aktivitet och dricker något passande. Det övergripande temat är film och på mitt rum blir det en ynklig framställning av sagan om ringen, då tiden och inspirationen inte är på topp får det bli rockringstävling och varmt vin. Med hänvisning till att jag spenderade förra söndagen i en stillsam, plågsam tillfällig depression efter tjuogofemårsfest med  typ tre glas vin har jag med stora mattekunskaper räknat ut att jag ska dricka mindre än tre glas vin ikväll om jag inte ska känna den där känslan av denna dagen kan lika gärna inte finnas.


Och i all denna förfärliga misär spenderade jag också några dagar långt upp i Sverige och åkte skidor i förträfflig fluffig mjuk snö och fick en glimt av vad livet också kan vara. Mjukt och fluffigt. Trots konstant mjölksyrade och värkande ben var de tre dagarna endast hej livet idag tycker jag om dig. Ville inte riktigt ta av mig understället. Det dagarna passar sannerligen in under klyschan dagar att leva länge på.

 

Dagens rekommendation en solig fredag är också the tallest man on eart.

tjo. 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0