pleaselouise

Jag är lite ledig och gör bara sånt som jag vill. Har bakat röd, gått på stan, gått på loppis, sytt en kjol och lyssnat på p3dokumetär. Känns som förbjudet. Men professorhandeladaren applåderade för vår uppsats och tyckte att den var bra och färdig. Vi studsade därifrån och livet som varit bara jobbigt blev plötsligt ljusare. För dagen innan hade den framtid som jag gått och sett fram emot blivit mindre hoppfull och min blåa älskade cykel hade gått av på mitten. Den cykel som varit en del av mig under mina tre år i denna stad. Går möjligen att betrakta som ett tecken, som någon slags metafor. En del av mig har gått av på mitten. Eller som för att tala om att jag är färdigcyklad i denna stad samma dag som jag fått ett tecken om att framtiden kanske inte var så enkel dit jag var påväg.

Istället får jag promenera i denna stad som jag nu är färdigcyklad i. Jag hinner titta och andas och fundera. Samtidigt som uppsatsen är färdig och jag inte längre behöver ha lika bråttom som jag haft hela våren kan jag nu istället promenera och hinna tänka under tiden. Det är förundrande skönt. Och då tänker jag att det är vackert nu. En miljon nyanser av grönt.

Nu ska jag snart springa i gräsiga backar. Och imorgon ska jag vindsurfa och bli salt i håret.

Några bilder på hur det är vackert nu, blad som rosa snö och en kjol jag sytt under tiden jag lyssnat på sandhamnsligan, och en tallrik mat jag var nöjd med. Och årets första glass, på en bänk i solen, gigantiskt tiramisu och viol - en dröm.