pleaselouise

Hej Igen

Det är sista kvällen i Lindvallen ikväll. Har spenderat den tillsammans med svinto och såpa. Bra grejer det. Städat och plockat i timmar, packat ihop livet här i sälenvärlden. Det har varit tungt att göra det.

Sista tiden här har varit grym. Alldeles underbar. Himlen har varit blå och solen har skinit. Jag har njutit ut det absolut sista av denna tillvaro. Hoppat en del i parken, åkt i liftspåren, sett snön smälta, legat på altanen och solat, promenerat, ätit glass och hittat tussilago. Och en pojke har gjort det svårt att sluta le.

Gå på tur aldrig sur. En av säsongens roligaste dagar. Vi gick på tur uppe på fjället, jag  Jojjo, Linus och Hellman. Alla utom Hellman var totala nybörjare. Sjukt roligt. Skrattade den första kilometern. Vilket var större delen av tiden. Vi gick lugnt och stilla till en liten stuga med servering, satt i solstolar ett tag, gick en bit och åkte sen liften en bit. Sen bestämde vi att vi behövde lite ytterliggare utmaning, så vi tog Mårten ner, en grön backe. Det var riktigt skoj, men oh svårt att ploga sig ner i sorbetsnö med så långa smala lister.

Och det var Gala, hela Lindvallen var där i fina kläder och leende läppar. Martin Stenmark och komiker underhöll och det hela hopa var galet skoj.

Jag vill inte lämna men vill ändå åka hem. Det ska bli ljuvligt att få vara nära alla hemma igen. Att komma till den andra världen och gå i jeans igen. Men jag lämnar en plats och människor jag tycker väldigt mycket om. Det kommer bli jobbigt att landa hemma igen, där gräset är grönt och alla de jag tjingar på varje dag kommer vara mil bort.

Man åker härifrån med en kropp som inte riktigt såg ut eller kändes som innan. Det är knölar och hårdheter lite varstans och benhinnor som klagar. Men skidåkning är nästan alltid ömt. Men kärleken gör ont - så man biter ihop. För det är värt besväret. Det finns ju trots allt inget bättre.

Det har varit en grym säsong. Det känns i hjärtat att åka härifrån.

Så har man gjort sista dagen i skidskolan. Just nu är jag lite tom. Det är skönt en del, det har varit stunder när jag undervisat det senaste då jag undrat var jag är någonstans, hela jag har liksom inte varit där. Men det har också varit väldigt många stunder då jag slagits av den där overkliga känslan av att undra om det händer att jag jobbar nu, om man får ha det så kul och vackert när man arbetar. Stått i en lift och tittat ut och tänkt att ett sådant här kontor får man aldrig igen.

Så en sån där elev som jag kommer ha med mig länge. Ida, en liten dansk flicka var sockersöt som få. Kom och gallskrek till första lektionen men var sedan helt ljuvlig. Hon lärde sig inte att ploga på 4 lektioner, hon körde parallella svängar ibland när hon ville eller bara störtlopp rakt ner och tyckte det var helskoj tills hon kraschade i ett staket. Hon ville inte bromsa, jag gjorde allt jag kunde och kände mig en smula misslyckad som skidlärare men vad gör det när vi skrattade nästan hela tiden. Hon var helt enkelt überunderbar, hon kunde plötsligt bara ropa:

- Louisee, Ja har saunat daj.
Vem gör det liksom.

Har även åkt med en kille med någon form av autistiskt utveklingsstörning. Joel 15 år med specialområde hajar. Och seriefigurer, luke skywalker och dinosaurier, och pingusar i jackan. Han fick en idé på pannan och döpte mina skidor till Twister och Rocketboy. Mycket lärorikt.

I måndags var vi på personalkväll i fjällkyrkan. Fjällkyrkan är Sälenvärldens motsvarighet till ungdomsmottagning, kombinerat med kyrka. Lätt en av Sälens mysigaste platser. I måndags var det infokväll och påskbuffé, gratis och välbesökt. De pratade om vaccin för livmoderhalscancer och hade frågelåda om pinsamheter medans vi målade ägg.

Ser fram emot att ha två veckor semester nu, bara glida, och göra ganska lite. Kanske sola en del och ta ett och annat sorbetsnö åk. Måste bara ha en liten dejt med studera.nu först.

Ikväll verkar det vara Agnes på HC, och imorgon eller dagen efter det ska vi gå på tur på fjället. Sånt man måste ha gjort när man har bott här i ett halvår två gånger.

Är man glad får man säga det, så jag säger jag är glad.

Ha det underbart. Glad påsk till er.

Ena i Trysil i vårsol med Jojjo och Calle. Grym åkning utan att tänka. Vätskepaus och norsk kexchoklad i solstolar. Livsnjutning tror jag att jag vill kalla det.

Denna grymma dag avslutades på Gustav Grill&Bar med öl med körsbärs smak. En bra kombination för mig som inte rikktigt är så förtjust i ölsmaken. Samma goa järngäng spenderade även några timmar nere i byn med shopping och fika. Cheap Monday jeans för 100 kr, rena kapet. Idag har vi grillat korv i backen, jag och Calle har jibbat i parken. Hoppade och snurrade över lagoma hopp, galet skojigt.

Har för tillfället gett upp att tänka så mycket när jag åker. Jag letar en känsla, kör på och är löjligt glad. Det går fort ibland, tokigt ibland och är kanske inte helt tekniskt korrekt men jag ler hela vägen inifrån.

För er som läser kan det tyckas mycket skidåkning. Men denna upptar min tankeverksamhet och min värld.

Jag väger utbildningar och blickar mot en framtid med studier men jag måste ändå medge att det just nu med en sol het, himmel blå och mjuk snö känns dyngtungt att behöva lämna denna oftast underbara värld.

Det är mindre än en månad kvar och jag vill just nu bara stanna tiden, trycka på paus ett litet slag. Det ramlar ner snö från taken och påminner om att tiden rör sig.

Jag ser fram emot sommaren och ett blått hav hemma. Men att lämna detta blir sorgligt.