pleaselouise

Jag fick mig en liten lektion i däckbytning, ganska underhållande. Lärde mig en tumregel när man ska dra åt muttrar/bultar eller vad det nu var, righty-tighty, lefty-loosy. Ska försöka lägga det på minnet.  Byta däck, det  var kanske inte övermäktigt svårt, ganska fysiskt med inte helt omöjligt. Linus är grym.

Sen blev eftermiddagen lite oväntad, vi fick åka till farfar som blivit sämre. Han var riktigt dålig, svag. Jag tror han snart tar sitt sista andetag.
Jag känner mig lugn, inte rädd, vill bara att det ska gå fort, vill inte att han ska lida mer.

Så ska man packa igen, jag börjar få in vanan. Jag tittar på mitt golv och suckar lite lätt, så mycket grejer. extremt mycket. Var och willyshandlade igår också,  det finns inte direkt några billighetsaffärer i sälen. Köpte duschkräm med jordgubbsdoft för 9,90 svenska kronor.

Frida är med i en fototävling, http://www.pluggad.net/fotoskola/final.asp.
Gå in och rösta på henne, Nr 7, vattendroppen, den är ruggigt snygg. 

                               


Idag ska jag och linus byta till vinterdäck på vita bilen, eller han ska byta, jag kommer antagligen att stå brevid och titta på.  För jag vill lära mig att byta däck, det är sånt som skulle vara så bra att kunna, för jämställdheten. Jag vill inte behöva ropa på någon annan för att jag inte kan själv.  Jag skulle antagligen kunna slippa undan ett helt liv utan att behöva byta några däck, men jag vill egentligen inte att världen ska vara sån att pappor byter däck och mammor manglar dukar. Fast antagligen finns det någon slags underbyggd anledning till att kvinnor just inte byter däck så stor utsträckning byter däck som kanske män gör. Jag får återkomma med en rapport senare, antagligen kommer jag att inse att det kommer vara väldigt jobbigt för just mig att lära mig att byta däck.

Sen blir det promenix med emma som är tillbaks från Oslo, vi kommer ha mycket att prata om känner jag.

Det sjunger Geraldine. Jag hoppas jag har en. 

Lördagskvällen var det förfest hos Julia, singstar och twister. Jag känner att min sångröst inte riktigt kommer till sin rättt i singstar, pricka tonläge big nono. Men Twister är väldigt kul, de andra var ganska runda under sina fötter till min fördel.

Sen var det utgång mot hamnkrogen, men jag åkte hem, var inte taggad på flera vis.
                                                 
                                                                     

Nu är jag brunhårig, känns okej tror jag, har inte riktigt bestämt mig än men bättre än grå utväxt.  Kommer nog ta lite tid att acceptera sig själv som brunett. Blond är ju blond. Jag är ganska korthårig också, men hår växer ju och blir längre som tur är.

Tentaresultatet kom som en lista med kodnummer, och jag kom inte ihåg mitt nummer. Jag riktade in mig på två stycken nummer jag kände igen det ena g och det andra u. Det kändes som att jag var u som underkänd. Det gav mig lite lätta panikattacker under helgen. Har allvarligt funderat på att lägga juridiken på hyllan, innan den ens börjat om jag blivit underkänd. Men så när jag ringde på måndagen var jag det andra numret, Godkänd och tre poäng från VG. Tusen stenar ramlade från mina axlar.

Jag skrev ju en artikel till nationstidningen. Tyvärr hade det blivit något fel så det var hack i den. Också hade de ändrat och förkortat den en del, faktiskt tyckte jag inte om det, faktisk jag blev lite besviken. Jag länkar inte till den utan ni får min version på min artikel här på bloggen någon dag.

 Var hos tandläkaren idag, 20 minuter och 500 kronor. Jag undrar vad alla pengar går till, Är det till lönerna? Inte undra på att folk får tandläkarskräck. Tur att mina tänder hade skött sig. Det satt tavlor i väntrummet med bilder på hur mycket sockerbitar olika matvaror innehåller, och vanlig müsli hade typ lika många som kalaspuffar, betydligt fler än jag orkade räkna till. Som att äta lösgodis i filmjölk till frukost.

Linus kommer hem ikväll, det är underbart. Vi ska åka upp till farfar och sitta på hans sängkant, fråga om han har ätit och krama hans varma hand.

Hej

Så har det gått några dagar. Utflykten till Kalmar gick bra, tåget gick snabbare än jag kom ihåg. Och bilen var snällta bilen. Det var kallt och nervöst om den skulle starta, jag hade bett om välgång från någon ovan jord och fick även skicka en tackning för den startade.  Jag blev oerhört glad och lättad. Hittade först inte sladden till gpsen, med tanke på mig var det lite oroande, Sverige är ett stort land, man kan hitta väldigt fel. Även om man vet vilket vägnummer man ska följa så går det att köra åt två håll... Men sen hittade vi sladden, och det gick vägen hela vägen hem. Visst hoppar den lite när man kör, den är kanske ingen rolls royce (även om jag aldrig kört någon) men den duger alldeles utmärkt.
                                                    
                                                    

På vägen hem lyssnade vi på ett radioprogram som debatterade att en skola i Karlstad beslutat att låta killar ställa upp som luciakandidater. Det ringdes in med starka åsikter både för och emot. Manliga lucior, varför inte? Men varför?, kanske tappar man hela poängen?  Jag tycker att hela lucia grejen är lite förlegad. Visst är det fint med traditioner men de måste kanske hänga med i utvecklingen lite, implementeras efter våra värderingar, vårt nutidssamhälle jobbar för jämställdhet och lika värde. Kanske ska jag inte argumentera för mycket utan mer kunskap men i alla fall, luciatåget gör skillnad på barn och barn, person och person. Du är bättre så du får ha ljusen på huvudet - Varför kan inte alla ha ljus? Visst kan en kille bära ljus på huvudet lika bra som en tjej. Och visst kan tomtemor dela ut julklappar.

Lucia är den sötaste, populäraste tjejen, vald eller lottad fram. Tärnor är de som inte blev lucia, för alla vill vara lucia. Tärnor är viktiga men lucian viktigast, tärnorna är utfyllnad. När jag gick i nian fick alla luciakandidater gå runt i klasserna och ställa upp sig på led och försöka se sötast ut så att de andra eleverna skulle skriva just deras siffra på röstlotten.

Så otäckt omodernt. I nians luciatåg var tärnorna dem som inte fick mest röster. Jag ville inte tillhöra dem, jag var ängel. Alla vill vara lucia men bara en får, för att hon är tjej och för att hon är söt.

Jag har köpt en kamera. En blå, den är jätte bra, och nej jag köpte den inte för utseendet apropå utgallring efter snygghet. Men den är väldigt snygg.

Ibland dimper det ner stora pensionsspara kuvert i brevlådan, stora "ge-mig-ångest" kuvert. Hur ska man orka? Det finns så mycket annat tråkigt och jobbigt, så kommer de där kuverten, jag finner aldrig energi att ens bläddra igenom dem. Jag lägger dem någonstans där jag inte ser dem och undrar om det är en sådan sak jag kommer ångra när jag blir äldre. Kanske kommer jag att på en köksstol på ålderns höst och klippa ut rabattkuponger och vara bitter för att jag inte bemödade mig med att titta igenom stora jobbiga kuvert och investera i min framtid. Fast varför oroa sig nu, har jag ens några pengar att spara? Ska jag leva för pengarna nu eller sen? Detta är ändå ett mindre huvudbry i min vardag fast jag blev lite road över hela situationen när min kompis Anna Hallberg klargjorde att hon faktiskt pensionssparade. Men pension, det klingar så tråkigt, och ja, jag väljer att skjuta det lite framåt. För saker man skjuter upp, de blir väl mindre?

Jag var med Julia och Anna H igår, vi kollade idol och skrattade. Det var så skönt. När det är lite tunga andetag är det skönt att skratta. Och att få ett sms från någon när man ska sova där det står kom ihåg att du är underbar, det är också lite skönt någonstans.

Hej söndag
Hade Johanna och Anna Hallberg här på middag igår, jag lagade fisksoppa och bröd. Bröden blev som små skorpor fast goda. Jag erkänner världen,  jag är dålig på att baka. Det var väldigt mysigt. Johanna och hennes pojkvän har köpt en lägenhet i Lunden, det var roligt, blev väldigt glad för henne. Och visst stack det lite av avundsjuka någonstans men bara bra sådan, sådant man unnar sina allra bästa vänner. Jag har fina vänner. Ibland undrar jag varför jag åker ifrån dem. Men jag kommer ju tillbaks. Och det är guld att veta att jag har vänner att komma hem till.

Blev påbackad av en jeep i pappas bil av en stressad mamma. Det var väldigt otrevligt att se någon köra in i en, jag la mig på tutan med hon hann inte riktigt så det blev en liten buckla. Men hon tog på sig allt, men bara så himla onödigt med försäkringar hitan och ditan.

Idag har vi familjepromenerat, allihop som hurtiga familjen och jag och mamma med stavar. Min underbara familj.

Farfar är hemma från sjukhuset men han äter inte. Jag gråter, och jag åker snart. Det skrämmer mig till den milda men jag försöker förbereda mig. Men hur förberedd jag än kommer vara så kommer han dö och han kommer att vara borta. Det är så överjävligt himla tungt.  Jag vill fråga honom när han tänker dö,  jag vill säga hejdå vi ses snart när jag åker. Jag måste köpa en vattenfast mascara.

Imorgon ska jag och Frida åka och hämta Linus bil i Kalmar med tåg. Ska bli lite trevligt att åka med syster, vi har gjort kycklingsallad och ska ta massa kort, hoppas bara att bilen startar och att vi kommer hem. Trevligt att komma till Kalmar igen. En höst för ett år sen var jag där några gånger. Det känns som längesen, men jag minns känslorna att sitta på tåget och vara väldigt glad och lycklig över att få träffa honom som bodde där.  

Lördag idag.
Igår var det jag och Anna nykvist. Vi var och shoppade lite, hittade ett par high heals på rea. Egentligen behöver jag dem inte men det är kul att gå i klackar, och de var jätte billiga och jag tror jag tycker om dem. Köpte också en ny almanacka, en där man kan sätta sina egna bilder med kärlek och sånt man tycker om på framsidan. Nu ska jag bara bestämma mig för vad.

Sen var det vinkväll. Det var underbart. Jag och Anna kan prata så himla bra med varandra. Speciellt med en flaska vin mellan oss. Livets djupa frågor och pojktrassligheter. Vi vänder ut allt. Hon är grym Anna. Är så glad att jag har den flickan. Och så äter vi grönsakser och nötter som de hälsofreaks vi är. Igår blev det även tacos, och mörk choklad.

Var på en ny förskola med småttingar i torsdags, små ljuvliga 1-2 åringar. vi hoppade i vattenpölar, djupa. Barn är underbart underbara.

Jag har powerwalkat det senaste, med stavar, supergrymt. Eftersom jag har hostat och känt mig begränsad att utföra vanlig träning och jag kan inte sitta still så har detta fått bli ett substitut. Det är jätteskönt när man kommer upp i tempo och man blir nästan lika svettig och varm som när man joggar.  

Jonas ringde i veckan, sa att Uppsala var kallt och regnigt både vädermässigt och metaforiskt och hans matte var jobbig. Sen vet jag inte men tror att han försökte säga, försökte nämna lite i förbifarten att han träffar någon lite grann. Lite sådär "det är inget allvarligt men jag har nog börjat gå vidare". Det kändes bra. Då kan nog han och jag, vi, också gå vidare.

Sälen är spikat till första December, boendet blev klart igår, det blir jag och Fanny med ett par. Killen, Hampus är jätteschysst, säkert hans tjej också. Ska ta och presentera mig för henne på fejjan. Hampus skrev att vi kunde samarbeta med vad ta med och inköp, typ strykjärn. ?  

Jag använde inte strykjärn en enda gång förra säsongen, hade inte planerat att göra det denna heller. Undrar om han strök mycket.

Ikväll ska jag träffa Johanna. Det har jag längtat efter.

Citerat Morgan Pålsson för SVT i Matobo. Förskräckligt rolig film.

Idag är det farsdag. Pappa har fått strumpor med pappa är bäst på. Han är bäst.

Har hittat Bluebox.se. En hemsida med mängder och massor av söta och roliga saker. Som en sån där affär man kan vara inne i i evigheter. Bland annat har dom ett otal olika motiv man kan klä in sin laptop i, alltså bilder man klistrar på utsidan. Om inte min hade varit så svart blankt fin så hade jag gärna haft en liten söt figur på.

Min lillasyster har hår jag vill ha. Hon är sockersöt i teskedsgumme frisyren. Den blir helt perfekt på henne, jag är avundsjuk. Mitt hår har gått i depression tror jag. Har fetutväxt.com och tror stenhårt att någon häller olivolja i schampot. Min familj är storkonsumenter av olja, alla olika former, solros, valnöt, citron, raps, linfrö. Säkert myglar det in sig i håret också.

Jag och pappa satt häromkvällen och tittade på ett av alla inredningsprogram, ett sånt där med en hipp och galen med nytänkandekomplex får helt fria händer att förändra ett stackars ovetande pars nya hus. Jag säger stackars för det blev hemskt och vedervärdigt, i mina ögon.  Självkart tyckte inte det lilla paret det, men jag hade vänt i dörren om någon satt parkett på väggen, lagt in vit heltäckningsmatta, ställt in en lila soffa och skapat en lampa som de kallade amöba. Men jag har ju också en ganska strikt uppfattning om vad jag tycker är snyggt och framförallt vad jag inte tycker är snyggt. Amöbor ingår inte i det. Men som vanligt blev det lilla paret idla åååhh, ooooh och lyckotjut, som tur var. Men tänk om det skulle hända att någon någongång inte blir nöjd. För det skulle ju kunna vara fullt möjligt att kohudar, orangea plastbord och andra crazybanana påhitt inte uppskattas. Vad pinsamt det skulle kunna bli, typ om de står där på tröskeln och ska få se det nya rummet, jätte förväntansfulla också är det helt uppenbart att de inte tycker om det. Kanske till och med börjar gråta. Vad gör man då? Jag har verkligen tänkt på det en hel del det senaste. Antagligen tar man inte med det i tv, antagligen och förhoppningsvis är paret någonstans involverade i förvandlingen. Förhoppningsvis.

Har varit på secondhandguldgruvan. Hittade en grym, grym läderväska. Prövade också en het jätteröd skinnkjol. Ack lite för trång. Annars hade den varit så mega häftig att jag varit nödd och tvungen att överväga ett köp. Så kanske tur att den var lite dra-in-magen för mycket liten. Har också köpt ett par stickade raggsockar. Så nu kan conversen och jag vara oskiljaktiga hela långa vintern. Det är jag lycklig över.

Idag blir det söndagsfamiljeutflykt till sjukhusvärlden. Hade önskat att Linus var med.

Jag saknar honom.

Jag har hittat ett gammalt spel under fridas säng, tjejsnack. Tänk vad kul man hade med det, tror jag fick det när jag var 8. Går ut på att man ska gå runt en bana och få olika uppdrag ur små böcker, i den lila finns de "svåra" uppdragen, typ ring upp den roligaste killen i klassen och be honom säga något roligt eller lek balettdansös själv i 20 sekunder, hur skoj är inte det? Det ligger ett läppstift i lådan också, och jag har för mig att om man inte klarade ett uppdrag eller inte ville kunde man ta en finne, måla en röd prick med läppstiftet i ansiktet, shame on you, minst finnar bäst liksom. 



                                                  
Jag tror bestämt att jag ska damma av det här spelet, nästa förfest kanske, hur kul skulle det inte vara att bara vara sådär jättebarnsliga, hålla för näsan och sjunga bäbävitalamm eller krypa under bordet och skälla som en hund?

Jag har börjat sticka också. Igen. Denna gången ska det bli en halsduk. Jag undrar om den blir färdig, inte jätte troligt. Mina tidigare projekt har ju mest stannat i initialfasen, inte kommit så mycket längre. Men som man säger inom förskolan, det är processen som är det viktiga inte själva slutprodukten. Fast så roligt är det inte att sticka. Har redan repat upp en gång, gör jag det en gång till lägger jag nog min stickningskarriär på hyllan, anser mig pensionerad. Kanske är det här med handarbete ett utdöende släkte. Jag har som kamerafodral en misslyckad grytlapp (antagligen en påbörjad mössa), som jag har fått många avundsjuka och förundrade reaktioner på. Och det säger ju en del om stickningsstatusen bland landets unga. För det är en ojämnt ihopsydd fyrkant, löst stickad med ett hjärta som skulle kunna vara gjort av en blind. Men , en halsduk, hur svårt kan det vara?
Jag kommer kanske inte att sticka så mycket till mina framtida bebisar, om jag får några. För risken är ju väldigt påtaglig att den lilla bebisen blivit ganska stor när jag är färdig, kanske kommer den frysa om den får en kofta 5 nummer för liten. Eller så blir det dockkläder istället. Sticka kanske mormor får göra. Om mormor har tid, hon skulle ju kunna klämma in det lite som bisyssla under alla nätverksmöten eller i kaffepauserna på kommuniiceramera kurserna.
Eller så får bebisarna vara utan handstickade smultronmössor. Men de kommer få kärlek.