pleaselouise

Sitter på tåget tillbaka till vita sälen. Nio och en halv timma, tåg, tåg, tåg, buss och buss.

Blir underhållen av en liten Axel som målar målarbok i 2 minuter, tittar på byggare Bob i 3 och häller ut ramlösa på bordet som han sedan torkar upp med målarboken.

Julafton var underbar. Frossat mat och lagt på lager så att jag kan klara mig på mina rotfrukter och bönor ett tag till. Och jag fick julklappar också, en massa jag blev väldigt glad för, grymma syster hade fixat en prenumeration på åka skidor. Och mamma och pappa hade prickat in de saker jag skickat bilder i mms på, fast att pappa undrat varför jag skickat bild på ett duschdraperi. Det var ett par mysbyxor. Tänkte på Linus som är på en båt i Riga, undrar hur den estniska julkänslan är.

Farfar var inte där, det kändes för han brukade ha en väldigt central roll på jul. Han läste inte julevangeliet och kunde inte se till att våra glas aldrig var tomma. Jag och kusinen delade ut julklappar istället. Bästa rimmet var från pappa till mamma, mycket fyndigt och genomtänkt - denna värmer dig om kvällen, om vi drar till fjällen. En morgonrock.

Kommer sakna er.

Det var något av det finaste och jobbigaste jag upplevt.  Andligt och vackert.

Jag hade inget papper för tårar med mig, tänkte att jag inte gråtit på ett tag och att det kanske inte fanns så mycket gråt kvar. Det fanns det.
Tårar i en oändlighet.

Sen var han där, i kyrkan efteråt, när vi ätit räkor och ost och druckit loka. När farfars bror pratat, då satt han där i ena änden av bordet, lite självvalt utanför för att blicka över oss, och så log han sådär som han brukade. Då kändes saknaden i hela kroppen. Han var där. Fast ändå inte. Han saknades på sin egen begravning. 

Farfar brukade doppa i grytan.

Sprid ut bensinen över solnedgången. Riv ner staden. Häll ut havet ända bort till horisonten. Tysta ner musiken, han kommer aldrig hit igen

Tack vita bilen för att du körde mig hem. Förvånande smärtfritt gick det, chockande gott kaffe från preem fick rädda trötta ögon. Sälen vägen är fin att köra, tills man kommer till ingemanslandvägen där man möter en bil var tjugonde minut, man kan kissa brevid vägen med rumpan bar helt ostört. om man vill. Så snabbt och lätt lämnade jag den vita världen för världen utanför. För några timmar sen stod jag och försökte med mitt otroligt rymliga danska ordförråd att få pappa dansk 40+ att sluta lyfta sin innerskida.

Och nu här, så mysigt att vara hemma hos älskade familjen. Synd bara att det blir så kort.

Internet i sälen var nersnöat eller något för fungera ville det inte det senaste. Sen sist har det varit en himla bra vecka. Roliga lektioner i skidskolan, mycket bus med snöbollarna, inte alltför många procent av dem blev stenmark, kanske någon men de hade roligt. Hade också en lektion med en kille jag jobbat med på skiduthyrningen och hans pappa, de åkte bra, jag gav dem lite råd, det satte nog lite griller i huvudet för Daniel ville gå hem och gråta. Det är ofta en naturlig reaktion, man känner att man levt på en lögn om att man kunnat åka skidor, så kommer någon och säger några meningar om hur man ska vrida och vända kroppen några centimeter och skidåkningen blir aldrig densamma igen. Jag vet känslan, men det blir bättre.

Det hade ösregnat en hel dag och sedan fryst på så backen var isgata, ett par skridskor hade varit lämpligare än de skidor jag åkte på. Kanterna hade konstigt nog inte slipat sig själva i garaget under sommaren. Måste fixa en kantslip. 

Sen kom det snö, så vi var ute och åkte lite skog och lössnö. Jag fick in rikigt skönt flyt i några svängar och så pang (ja det lät nog så) ramlade jag, slog i huvudet rejält, tacksam för hjälmen. Vi plåtade också lite, grymt kul att leta hopp och kolla vinklar. Blev nog några okej bilder, svårt att tajma luftfärden dock, ser ut som man typ lyfter 2 cm från marken ungefär, jätteproffsigt.

Den lille mannen Timbktu spelade på HC, typ hela sälen skulle dit, stod i kö säkert hur länge som hellst, glad för dunjackan men inte att jag hade tygconversen på fötterna. Sen var det också packat med folk därinne, var uppe på bord och hoppade. Tog första bussen hem, och jag gick och la mig, själv. Sen vaknade jag och var inte själv. Någon låg sked brevid mig. Förvirrande. Sen kopplade jag, Fredrik, såklart.  Han är placerad en bra bit ut i skogen utanför civilisationen så han brukar låna sängplats och soffor lite här och var när vägen är för lång att gå. Nu hade tydligen privilegiet kommit till mig. Han påstod att han frågat och att jag sagt okej, men det måste varit i sömnen. Men han låg iallafall stilla och snodde inte hela täcket.

 Pappa lägger in sill i köket, granen är bara silvrig i år,  jul, det är mysigt.

Imorgon ska jag till en kyrka och fatta att jag har en farfar som inte längre finns att krama. Hjälp mig.
Vattenfast mascara.

Två dagar har gått och jag har känt det jag faktiskt är här för, flera gånger till och med, att detta nog måste vara världens bästa jobb. Vad jag än kommer att göra i livet, vad jag än kommer att uträtta, har jag haft världens bästa jobb.
Det kommer att finnas i mitt huvud och i mitt hjärta som mjuka moln att studsa tillbaka mot.

Vilka människor man möter, första lektionen var två damer som kom bärandes på pjäxor, skidor och stavar i en enda oreda. 10 minuter av en timma gick åt att få ordning på detta, ena kvinnan var väldigt mycket nybörjare milt uttryckt, knappliften var much too avancerad för henne. Men vi tog det lugnt och de var nöjda för de bokade ny lektion. Även haft tre sydamerikaner också dem väldigt gröna, de tyckte nog att vårat vinterland var ganska kallt, de hade många lager kläder och sockor på. Den ena killen fick pains and cramps i sina fötter, jag undrade lite lätt om han hade flera strumpor på sig med tanke på att jag såg att han hade typ 3 lager byxor under överdragsbyxorna. Jo, ja, han började proceduren av med pjäxorna mitt ute i snön, och visst fanns det lite strumpor att ta av, pjäxan blev nog en fem storlekar större utan de decimetertjocka strumpor han drog av. En väldigt underhållande lektion, skrattade och skämtade. Skönt med elever som kan ramla, skratta och ramla igen. De kunde åka tjugo meter men var helt nöjda ändå.

Det är svettigt det här, en del vuxna gröna får man kroppsligen hjälpa upp när de ramlat, förhindra att de ramlar eller hålla ihop deras skidor så de inte glider åt helt olika vädersträck.

Och dessa snöbollar, hade glömt hur svettigt ett underställa kan bli efter ett pass med tio små treåringar på skidor. De gör snöänglar och man reser dem upp och efter 13 sekunder ligger dem ner igen. Men of course är de ljuvliga. 

Var på intro med alla nya medarbetare och byggde pepparkakshus för den fina teamkänslans skull. En del grupper var fantasirika så det räckt och blev över, någon hade inspirerats av stugor med fönster för månsken från jokkasjärvi. Vårat blev ganska lite någonting alls, liknade mest abstrakt konst utan tanke.

Och vet ni vad, jag har fått beröm för min skidåkning. Flera av instruktörerna som haft utbildning ute i backen har sagt att det sett fint ut när jag åkt, lyckligt när jag verkligen kämpat med nya skidorna och mest tyckt att det varit fel känsla lite överallt. Ibland måste man tro och se lite positivt, måste våga det.
Inte se en sol och ta med ett paraply.

Glad lucia idag. Vi var uppe i ottan och körde vårat spexade luciatåg för de nya som går utbildningen. Vi hade en manlig, blond och lockig lucia, även manliga tärnor, kvinnliga sjärngossar, en vanlig tomte, renen rudolf med både framdel och bakdel, två rappande pepparkakor, en julgran och ett paket. Vi sjöng fint också, hade listigt bytt ut namnen i mamma kysste tomten till några av instruktörernas namn, mycket uppskattat. Vi hade också vänt upp och ner på dikten midvinternattens köld är hård, sen var det även solo (lugn inte av mig)och olika skalor. Det var jättekul, längesen man fick gå i något lussetåg.

Amanda Jensen spelade på HC i torsdags, vi var inte helt festsugna så vi tog bilen dit och hem. Hon var grym, snygg och så kaxig. Hade synligt uppenbart fått några äpplejuiceshots innanför den lilla slinkiga klänningen, men trots eller tack vare det var det riktigt skön musik.

Börjar jobba på måndag, få lite hållpunkter i denna flytande tillvaro. Har varit underbart att ha det såhär, gå u pp i lagom tid, ta några åk, äta lunch, sitta och hänga några timmar, kanske ta en vända till gymmet, en sväng med bilen eller några åk till och sen bara slappa eller kanske festa till det lite grann. Ska bli jättekul att börja jobba, ska ha privatlektioner och två stycken snöbollegrupper. Snöbollarna är de minsta, minsta på skidor, mindre än tre år och antingen jättesöta eller jätteledsna. Det man kämpar för är att de ska hålla sig söta. Hoppas bara att rullbandet fungerar, deras lift, brukar leka att det är en buss eller tåg så de får tuffa och säga tut-tut med sina små munnar.

Var nere i byn häromdagen, köpte lövbiff på extrapris, pass på tänkte jag. Har aldrig lagat lövbiff i hela mitt liv men jag bara stekte i småbitar med olja och vinäger och det blev jättegott. Äter även mycket rotsaker, i olika konstelationer. Idag ingen vidare lagamatlust så då kanske de får gå råa.

Kramar till alla. Ni får gärna höra av er. Trevligt med kommentarer, även de väldigt anonyma som nästan inte går att gissa sig till vem avsändaren kan vara......

Kallt, kallt, kallt.

Här har blivit flera minusgrader, det fryser i näsan när man är ute. Soligt och fint igår, idag var det så disigt att man inte såg skidspetsarna framför sig, blev alldeles yr, var några centimeter ifrån att köra ut i liftspåret. Men ändå glad över att inte bara ramla (bara på väg) och kanske lite mer känsla i åkningen.

Har gymmat, konstaterat att lite mer benstyrka inte skulle vara dåligt, haft sådan mjölksyra ute i snön. När man gymmar med andra blir det ganska lite effektiv tid, mer snack än verkstad men är ju trevligt.

Vi planerar luciatågspex för de "nya" på lördag, får damma av de gamla lussesångkunskaperna, om de finns. Ska bli skoj. Ska vara strutlucia.

Fanny åkte hem igår, ska till sin far i Qatar (notera: rim) här igen nyår någon gång. Miss her.

Jag åker hem över jul, farfars begravning är dagen innan julafton. Julafton hemma hos farmor och farfar utan farfar. Det känns overkligt att ens tänka tanken på något sätt. För någon annan kommer att sitta i hans fåtölj och dela ut julklappar. Han kommer inte vara där och sprida kärlek med ögonen eller kramas underbart hårt. Jag kommer kanske att önska att det fanns någon måne dit man kan kunde åka och stänga av alla känslor.

Det är klibbigt på vårat golv, diverse alkoholhaltiga vätskor väntar på att bli upptorkade. Fanny diskar många glas. Och vi har en mindre förmögenhet ståendes i påsar i hallen, pant är icke att fördöma som inkostkälla. Igår var det fest, igen. Vi hade förfest hos oss, mycket folk, vi gamla i gemet fick spana in förstasäsongarna (de nya) för första gången. Det är skönt att vara andrasäsongare. Sen var det HC, skooj så skoj. MEN, jag tappade mitt körkort, åångest idag. Kom tillbaks. Annars kommer jag ju inte hem till jul.

Får se vad det blir idag, kanske sunes jul i jojjos soffa. Men nu ut och bråka med skidorna, ska bli kompis med dem, de känns som en häst som kastar av mig gång på gång. De har löst ut flera gånger, gick in på skidåkarna (hyran) och sa: jag är trött på att de löser ut, de är felinställda. Typ det är inte mig det är fel på det är skidorna. Men de var visst inte felinställda, jaha då är det mig.

Det kommer och går, närvarande fast frånvarande, frånvarande fast närvarande.
Det gör ont i hjärtat.

När jag var liten och var på sjukhus, jag minns inte för vad, så skulle de sätta en nål någonstans i handen eller armen. För att inte det skulle vara så hemskt fick jag bedövningssalva under ett plåster, ta-bort-det-onda salva. Emla tror jag den hette.
Jag skulle vilja ha lite ta-bort-det-onda salva på ett plåster på hjärtat.

Det snöar, snöar och snöar lite till. Det är galet roligt att åka skidor.

Det är skidtestarjippo i lindvallen just nu, alla möjliga skidmärken står och lånar ut skidor, så man kan testa på lagg man aldrig skulle åka på annars. Jag prövade ett par fetinglagg, 170 långa och jättebreda. Inga pistskidor det inte, roliga men ganska svåra, svängde inte direkt av sig själva, grymma i lössnön. Och jag ramlade igen, kullerbyttor, två gånger. Vad händer? Eftersom ena skidan löste ut väldigt lätt så gick jag tillbaka med den och sa att ena bindningen var felinställd och utlånaren frågade lite misstroende:

Åker du bra? Mmm, ja, jo sa jag. Ha, sa han, om du får säga det själv kanske?

Kanske det.

Det är soft och skönt att vara här utan att jobba, lite som att vara på lägerresa eller något.

Snart promenad med håkman till gymet, på hennes initiativ, andra gången, jag är i smärre chock.

Det är härligt att vara här. Sälenkänslan är skön. Det är så mycket snö, väldigt många decimeter. Boendet är kanon, jättefint och trevliga sambos. Kul att träffa alla igen.

Idag har varit händelserik, det hade som sagt snöat och bilen ville inte köra ut, vi satt fast flera gånger innan vi kom ut från parkeringen, vi fick butta (putta på fannyspråk) och skotta.

Sen när vi väl var ute så fick vi lite sladd och fanny körde in i en snövall, som tur var fanns det en snäll kille i närheten som kunde dra loss oss. Så nu vet vi att bogserlinan funkar. Sen kom vi inte uppför backen till parkeringen, fick ta en hejdundrandes fart och massa gas. Jag tror vitabilen får vila ett tag nu om det ska fortsätta snöa.

Så var det dags för första åket, nervöst som vanligt. Ramlade efter typ 10 meter, tappade skidan, upp igen och sedan låg jag där och käkade snö efter två sekunder igen. Det tog defenitivt ett tag för kroppen att koppla ihop alla skidåkningsvervtrådar med ben och muskler igen. Men vad det var underbart att åka skidor igen. Tokglad i hela kroppen.

Sen blev det mysigt pepparkaks och lusskattsbak med många trevliga tjejor. Mycket degätande, ska jag vara ärlig förstår jag inte varför man envisas med att sätta dem i ugnen, degen är fasligt mycket godare. Nu ligger allt som en stor klump i min mage. Jennie gjorde penisar av olika slag, väldigt snygga.

Imorgon ska det kanske bli lite mer ordning på åkningen, kanske lite kvällsfest?

puss

Han var vacker där han låg, som om han skulle vakna precis när som helst efter sin middagslur. Men det gör han inte mer, för nu har han burits ut att lämna jordelivet kroppsligen. Det var två svartklädda män som tittade en i ögonen och hämtade honom under total tystnad. Det var fint. Mycket känslor på en dag.
Vad vet man om sorg förrän man förlorat någon man älskar?


I allt jobbigt finns det ändå saker att bli glad över. Att det är underbart med kramar. Och Vänner som bryr sig, det blir man lycklig av.
Anna hade lämnat en liten, väldigt fin sak i en kruka utanför min dörr, det värmde så oerhört. Vi har haft svårt få till en stund att ses de senaste och nu åker jag till sälen imorgon. Men hon är med mig.

Jag hoppas att vita bilen är barmhärtig alla 50 mil imorgon, snälla, snälla rulla hela vägen, jag ska tacka dig.

Inatt dog farfar. Han somnade in. Vi var där igår, han hade så svårt att andas, det var jobbigt att se. Nu är jag lättad för att han slipper lida, tacksam. Jag förstår honom, farfar var inte kvar, hans glimt i ögat var inte längre där. Jag sa hejdå igår, jag sa jag älskar dig emellan tårarna och även om han inte hörde det så tror jag han kände känslorna.

Jag vet att det inte är orättvist när han levt 92 år, när han har varit lycklig.

Men ändå, att du inte finns är tungt.

Alla dör, tiden har sin gång, men det är förbannat jobbigt.

Du kommer att lämna ett stort tomt hål.

Jag kommer att sakna dig något infernaliskt.